Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

för er att de tankar, jag tillskref er, intet legat så långt ifrån er. Hela verlden är mig för öfrigt, som ni vet, så likgiltig, att jag hvarken kan hysa kärlek eller vänskap för någon; ja, jag plågas mera af sådana vänliga ord som dem ni nyss använde, än genom hevis på den största brist på deltagande. Ni hatar mig således för det jag sade till er?4 Jag kan hvarken hata eller älska. För mig gestaltar sig saken endast så, att ni ber mig om mitt namn emedan ni kan ha någon nytta deraf, medan jag betänker mig på huruvida jag skall ge er det eller inte. Kan ni ännu önska att få det? oo otKan jag väl göra annorlunda? 4Ni bör dock närmare tänka på hvad ni gör; skall ni inte för dyrt köpa undanrödjandet af de rykten, som ni påstår vara i omlopp, om ni för att nå detta mål måste följa en döende man till hans graf? Leslie, ni känner mig bra litet, eller också låtsar ni som om ni kände mig högst litet. Jag har sagt det ord som ni en gång var nära att säga till mig, och jag har sagt det af mitt innersta hjerta. För läng td tillbaka visste ni väl att ni var mig kär, men ri glömde det åter, och det blef er likgiltigt. Det var inte jag som glömde det, och nu, då alla öfvergitva er, siger jag ånyo: Jag älskar er!4 Glöm inte att dessa ord ej gör det ringaste intryck på mitt hjerta. Ni får inte bli ond på mig derför; men det förekommer mig som om jag hade blilvit en staty, men en rörlig stuty likt guvernörens, hvars handtryckning bragte så stor olycka ölver Don Juan. Kan pi ännu skämta? Nej; det var inte heller min afsigt. Jag