Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

— Byrons stora sorgespel Sardanapalus gick i går afton för första gången öfver scenen på Kongl. stora teatern. Det sätt hvarpå det gafs förtjenar att i de flesta fall kallas lyckadt, i flera utmärkt. Isynnerhet gäller detta om utförandet af titelrollen, der hr Swartz förstår att ge sammanhållning, Hf och ädelhet åt den af så många stridiga elementer — moderna, ej mindre än antika och österländska — sammansatta personlig het, som Byron tecknat i Sardanapalus. Fru Hvasser återgaf den joniska slafvinnans svåra roll med en plastik i spel som vittnar om mycket studium af klassiska förebilder, och hvarpå hon redan gifvit ett vackert prof i en dylik roll i ?Giftbägaren?. Salamenes hade i hr Dahlqvist en förträfflig representant; hans spel utmärktes alltigenom af denna moderation och samlade kraft som utgör ett af de säkraste kännetecknen på det äkta konstnärskapet. I Nils Arfvidssons öfversättning, efter hvilken stycket pu gifves, klingar den Byronska versen i ett poetiskt och välljudande språk. De utesluttningar som va:it nödvändiga för stycekets bringande på scenen — Byron sjelf ansåg det ej lämpa sig derför — synas i allmänhet vara gjorda med lätt och varsam hand. Dock vill det synas oss som i fjerde akten, der scenen med drottningen blifvit utesluten, någon omarbetning af den derpå följande dialogen mellan kungen och Myrrha behöfts. Nu förefaller öfvergången väl tvär och omotiverad. Uppsättningen, om också icke praktfull, är vårdad och effekten af flera tablåer rik och lyckad. Fru Hvasser samt hrr Swartz och Dahlqvist mottogo under styckets gång flera applåder, och de båda förstnämnde blefvo vid dess slut inropade. — I början af sistlidne December månad lyckades det kapten H. Brandt, förande skeppet Hoppet från Göteborg, att med biträde af åtskilliga bland sitt folk rädda ur sjönöd besättningen å holländska koffen Fikelia Amaha. Holländska regeringen har, sårats oats dr Arden s brsktrkatlet AS