Aftonbladet – 17 november 1864, sida 3

en vagn, som enkom blifvit inredd för att transportera en sjukling. Mr Chausen red sjelf till värdshuset, och innan solen gått ned befann sig Leslie på Chausen Wood, der han låg medvetslös, likt en forntida riddare, som blifvit fångad i en skändlig, men skön trollqvinnas nät. Striden mellan lif och död var mera hemsk och allvarlig än Laura hade föreställt sig. Den räckte mycket länge och Laura såg sig ibland tvungen att inför sig sjelf medgilva den icke ringa sannolikheten af att Leslie skulle dö, något, som hon i början ej velat tro. Tänk om han nu skulle dö! tänkte hon för sig sjelf; men derpå sökte hon hastigt slå ifrån sig denna föreställning, som kullkastade alla hennes listiga beräkningar, och huru ogynnsamma underrättelser hon än fick om den sjuka ville hon dock icke tro, att hans tillstånd verkligen gaf anledning till fruktan, utan påstod att man öfverdref faran. Det dröjde mycket länge innan Leslie blef befriad från den svåra feber, som hade hotat hans lif, och då detta omsider skedde, var han så svag och medtagen, till den grad beröfvad sin fordna lifskraft, att han ej kunde tänka sig möjligheten af att han någonsin skulle återfå sm förra helsa hvarken till kropp eller själ. Det förekom honom snarare som om han undgått att dö af febern endast för att mera långsamt, men lika säkert komma i grafvens mörker och ro. Under intrycket af den rena kärlek, som Leonora slutligen hade väckt i hans hjerta, hade hos honom vaknat bättre åsigter om lycka och dygd, än som förut varit fallet; men det hårda slag, som hade drabbat hans förhoppningar, just som en ny tro och ett nytt hopp hade vaknat hos honom, hade plötsligt förstört alla bättre käns