Aftonbladet – 17 november 1864, sida 3

Jo, ni hade fullkomligt rätt, sade Laura; väfven jag behöfver förlåtelse, om jag än inte är i lika stort behof deraf som andra. Ni får för all del inte tala så; ty ni menar inte hvad ni säger, och jag har hvarken kraft eller håg att blotta er antagna ödmjukhet. Äfven i mina bästa dagar hade jag alltid svårt att motsäga dem som talade illa om sig sjelfva.s Ni är sträng i edra omdömen, svarade Laura, och ni tvingar mig att noga se in i mitt eget inre, innan jag kan fatta någon bestämd åsigt om mig sjelf. Ni har kanske rätt; oaktadt att jag kan ha burit mig orätt åt, är det likväl möjligt att jag, likasom Othello, icke var den mest brottslige. Ni syftar på Othellos ord: Man har snarare försyndat sig mot mig, än jag be. gått en synd; det var just detta jag sade. Laura teg i tanke att han skulle fråga henne på hvad sätt man hade försyndat sig mot henne; men han sade ingenting, och hon var derför tvungen att sjelf begagna sig af det gynnsamma tillfälle hon hade framkallat. Efter en stunds förlopp fortfor hon derför sålunda: Sällskapslagarne göra många saker, som i och för sig äro oskyldiga, till fel och förbrytelser. Då en man är lycklig, är en gvinna tvungen att neka att hon intresserar sig för hans väl eller ve; men då lyckan vändt honom ryggen, då han är nedslagen, sjuk och förrådd, är det då oqvinligt att säga, att hon hyser deltagande för honom ?X AckX, svarade Leslie, jag är inte värd någon öm känsla. Jag skall uppriktigt säga er, att jag inte är i stånd att i mitt hjerta inna en motsvarande känsla möt någon lefvande varelse. Hvem skulle väl också kunna göra det, då hans graf är gräfd och hans iksvepning under arbete? (Forts.)