Aftonbladet – 16 november 1864, sida 3

tåndet i vissa delar äskade rättelser älvenom ståndets beslut rörande 114 och iafeende på frågan om privilegierna, kunde ara hinderliga, eller om icke ståndet anåg dess rätt att få sina anmärkningar granskade ochitillräckligt förvarade, derigenom tt de i protokollet antecknats, förmälande almannen, dels att den redan antagna regeingsformens underskrifvande allenast vore ep ormalitet, och dels att, ehuru borgarestånlet äfven gjort åtskilliga anmärkningar mot egeringslormen, hade detta ständs talman iudock bemyndigats underteckna densamma. Denna framställning uppväckte allmär örelse inom siåndet?. Man förklarade sic känsam för talmannens vård om ståndet örmån, som berodde derpå att regeringsormen icke blef undertecknad af talmannen örrän de öfriga stånden bifallit 114 :uteslutande, eller åtminstone medgitvit de emkningar som bondeståndet önskat och hos nedständen begärts. Denna framställning understöddes med höga bifallsrop af nä stan hela ståndet?. Flera ledamöter yttrade i mer och mindre stränga ordalag sin fruktan, att om regeringsformen underskrets innan ändringarne blifvit bifallna, så skullc dessa sedermera icke bifallas. Sekreteraren meddelade upplysningsvis, at! i den omtvistade 114 vore just en öppen itt lemnad för hvarje stånd att vid riksdaoarne äska rättelse i privilegierna; att deremot dessa, äfven om de icke bhfva i regeringsformen inryckta, ändock äro lika heliga; att således underskriften af 114 all deles icke tillstängde, utan tvärtom öppnade en annars tillstängd utväg för nödiga ansedda ändringar, hvilka i ett särskildt rikets ständers biafsked kunde inflyta. Men bondeståndet beslöt enhälligt till bevarande af dess rätt att öfverlägga med de öfriga stånden om privilegierna? att tulmannen icke fick underskrilva regeringsformen, förr än de öfriga stånden hunnit meddela sitt utlåtande i de ämnen som bondeståndet framställt. Den sålunda bevisade gensträfvigheten att icke underteckna regeringsformen väckte naturligtvis hos regeringen stora bekymmer, Under loppet af sju dagar hölls ej i bondeståndet plenum. Den 19 Juni sammankallades ståndet, då talmannen anmälde, att vid företräde dagen förut hos konungen, hade H. M:t behagat gifva ståndet ett nytt vedermäle at sin faderliga vårdnad om dess väl, i det H. M:t lofvat sin höga bemedling hos de öfriga stånden, för att ef dem utverka sådana eftergifter 1 dess frioch rättigheter, som K. M:t funnit vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Hofkunsleren hade i anledning deraf blifvit anbefulld aflåta ett särskildt embetsbret till bondeständets talman, hvari meddelades att H. M:t utfärdat ett bandbref? till landtmarskalken samt till presteoch borgareståndets talman, hvari framhölls den önskan, att sådana medgifvanden (till bondeståndets tillfredsställande) möjligen kunde göras, som afsågo en större ordnings iakttagande vid kronoskjutsningar; kronoskjuts legans billiga förhöjning, landttullarnes framtida upphbäfvande samt en närmare alpassad utvidgning af tiden för bränvinsbränningen. — I dessa ?handbref? yttrade konungen, att han i bondeståndets önskningar om lättnad i bördor, som detta stånd lörmenar sig ensamt draga?, funnit åtskiliga (önskningar), ?som ej sällan till påståenden urartat? och af beskaffenhet att deras tillämpning skulle medföra de vådligaste följder för samhällsordningens och eganderättens bestånd?. Men H. M:t hoppades likväl att sådana anspråk nu ej skulle af bondeståndet göras, och de öfriga stånden visa sig beredvilliga till eftergifter al mindre utsträckning. Meningen vore icke Patt på något sätt störa eller ens vägleda? adelus, presteeller borgareståndens iregeringsformen kraftigt förvarade öfverläggningsrätt, och dertöre hade detta handbret fått formen af en enskild yttrad önskan 0. 8. V. Talmannen yttrade derefter att genom K. M:ts höga bemedling hade ståndets önskningar blifvit tillmötesgångna, och att deri således låg en fullkomlig säkerhet för att ståndets anmärkningar nu skulle komma under behörig pröfning — hvadan han sporde om det ej kunde tillåtas honom att få underskrifva regeringsformen. Denna framställning understöddes kraftigt af sckreteraren, som särskildt framhöll act slåndets bifall till regringsformens underskrifvande skulle aflägsna den länge rädande föreställningen att regeringsformens kungörande hindrades af misshölligheter stånden emellan, hvilka förr eller sednare skulle leda till rikets undergång och lifva fiendens hopp att i skydd af sådan oenighet kunna blanda sig i de inhemska angelägenheterna. Åtskilliga ledamöter anmälde sig att i ämnet tala, och andra ingåfvo skriftliga antöranden. Eudast några få ansägo sig med trygghet kunna medgifva regerimgsformens undertecknande. Sandsten ansåg lämpligast att genom en stor deputation betyga ständets djupa, oföränderliga vördnad och tillgifdenhet för K. M:ts höga person? och försäkran att ingen betänklighet uppstått hos ståndet vid konstitutionens antagande i hvad den rörde konungens makt, men att 114 G utgjorde föremål för ståndets lifliga bekymmer, och att det endast genom samma :s och alla sådana ämnen, hvilka icke hade Up mm AA rs mr rn re mn br samband med regeringsformen? uteslutande, I kunde lindras. Andra ledamöter erinrade. Pen OR Jom nödvändigheten att nu åstadkomma ett stadgande om all jords lika beskattning, andra om skjutsningstungans afskaffande, andra åter om bränvinsbränningens öfverflyttande endast på skattejorden 0. 8. V. Dessa anföranden interfolierades med motioner och memorialer i åtskilliga andra -lämnen, hvaraf kan slutas till att talmannen afbidade något som komma skulle i den vigtiga frågan, och efter en stunds förlopp anlände också ett protokoll från ridderskapet och adeln, hvari meddelades, att Matts Perssons förut omförmälda memorial rörande en jemnare fördelving af jordbeskattningen i riket4 föredragits. Till besvarande upptogs detta yrkande, och erinrades att säteriers och andra hittills skattefria hemmans beläggande med grundräntor stred