Aftonbladet – 15 november 1864, sida 3

AD fe Giv HRSTLVGL Had id UU OHP UTG DHIdnesvärda dag hvars dato jag ofvan teck nat, Blir denna epistel gillad och stadfä stad af Aftonbladets redaktion, hvilket naturligtvis liktydigt med att den blifver tryckt och kommer till en större allmänhets kunskap, så är detta det bästa som kan hånda den i motsatt fall... ja, i motsatt fall så har jag skrifvit den endast till min egen nytta och uppbyggelse, men äfven det icke alldeles utau ändamål, synes det mig. Den 4 November skulle denna gång firas icke blott med stor slät, utan även med stor hjertlighet och många vänskapsbetygelser mellan brödrafolken, sades det, och inn beredde sig längt på förhand dertill. Man hade beslutit att förherrliga festen med en illumination. Jag vet ej hvarföre man just valde detta sätt: kanske var det de före att man tyckte det et ljus nu gått upp äfven de allra blindaste, för dem som förut ej insett alt små staler måste sluta sig tillsammans, om de ej vija blifva uppslukade af de stora, hvilka alla så hjertinnerligt gerna unna hvarandra en liten glädje, ett och annat välbestäldt rig, mot det vilkor att de å sin ostörd ro åtnjuta samma förmåyckte man som sagdt, nu fält ljus i deuna sok, och det glodde man öfver — skada blott att ljuset går fram ur en blodröd morgorrodnad. Vare härmed huru som helst, visst är att då man en gång beslutit sig för illumination af såväl offentliga som privata bygguader, så genomförde man detta beslut på ett lysande? sätt Krist 1 är, som man vet, en ganska regelbundet byggd och rätt vacker stad med breda gator, prydliga, ehuru ej så höga: hus, och åtskilliga öppna platser och torg! hvaraf flera rsedda med springbrunnar. Stadens förnämsta kyrka, Vor Frelsers Kirke, ligger vid det största torget, der naturligtvis en fontän ickesaknas. Kyrkan var ända upp till tornspets.n upplyst af gaslågor och springbrunnens höga vattenstråle glindrade i deras sken med en underlig siliverglans. Midt på torget syntes en dekoration af gaslågor, uppbärande en kunglig krona, stor nog icke blott för två riken, utan till och med för tre. På tornet ar Trefoldigheiskirken lyste ett elektriskt ljus, som på aistånd tycktes nästan svälva friti luften. Det kungliga slottet var rikt upplyst och fönstren prydda med gröna kransar. I den nya Stortlingsbyggnadens många önster lyste raser al Jjus likt gnistrande sijernor, ochi vestibulen å facaden å Carl Johans-gade sågos åtskilliga rik: upplysta allegoriska figurer, hvaraf tvenne föreställande rge och Norge. Dessa återfunnos naturli i olika skepnader och transparenter på flera ställen i staden. I hörnet af et stort hus på Östergade såg man dem såsom ivå kraftiga ungmör?, som det sedan hette i en lidning härstädes, den ena, Sverge, insvept i ett ljusblått draperi, medan den andra uppträdde i en bjert mörkröd klädning. På en annan gata förekommo brödrafolken personifierade genom tvenne gutler?, med en umaadeligt? stor hatt på. På Kirkegaden såg man en transparent som innehöll sista versen af Björnstjerne Björnsons af festkomiten förkastade ang, denna olyckliga sista vers, som anägs så — ja, huru den ansågs kan man nu icke veta, ty ingen af komiten har funmt sig befogad att upplysa allmänheten hvarföre den var oantaglig. En af komilens medlemmar har till och med i tryck klarat att hen fann sången overordentligt smuk? ända tills den sista versen kom ull. Men denna vers — 0, denna sista vers! den förstörde alltsammans, den gjorde om iniet hela skönheten i de föregående verserna, den kunde ej afsjungas i prinsens närvaro, den skulle sara de finkänsliga svenskarne i djupet al deras ömtåliga brodershbjertan — hvilken förskräcklig sista vers! Huru celler hvarigenom allt detta ekulle ske, hvilka ord som voro sårande, hvilken tanke som skulle vara oförenlig med etiketten, derom har ick: hvarken komilen eller Morgenbla et, som också skarpt klandrat, icke så mycket sängen, som ej vida mera lörfattaren, värdigats upplysa ullmänhelen. Då nu besagde allmänhet alls icke besitter samma höga estetiska bildning, samma skarpa uppfattning och för räitliga omdömestörmåga, hvaraf naturligtvis festkomiten måste antagas vara lyckig egare, så sväfvar allmänheten helt och hället i okunnighet om motiverna för försastelsedomen, hvarföre den ihärdigt vidlifver sin förvillade uppfattning af Björnsons säng, i, hvilken den blott ser ett krafigt uttryck af såväl forntidens stora minnen, somaf det närvarandes hjertliga förtrolighet och af framtidens glada och ljusa rhoppningar om fortfarande vänskap och samverkan mellan nordens folk. Också rängdes oupphörligt stora massor af folk kring den ofvan omtalade transparenten, och alt döm a efter de ord som vexlades, jyektes alla vara ense om den uppfattning af sängen hsilken jag nyss betecknat såsom i rak strid med festkomitens. Kreditbankens hus var strålande af gasågor, älvenså brandvakten i närheten af Vor Frelsers Kirke; alla privata hus voro med jå undantag upplysta. Der det icke s5gs ljus i fönstren brunno i stället marschaller och beckfacklor utanför husen. En så allmän och så väl lyckad illumination hade man aldrig sett här, liksom ett sådant intresse för en fest som nu för föreningsfesten här torde vara sällspordt. Illuminatic nen var också som sagdt är så allmän som möjligt och sträckte sig äfven till förstäderna. Carl Johans gade, der de prydligaste och siörsta husen äro belägna, erbjöd en särdeles vacker anblick. De ända rån , bottenvåningen till taklisten — rikt upplysta husen, slottet, Stortingsbyggnaden, allt skimrade som i ett Iljushaf, den dunkla himmelen, den lätta, fallande snön, som tycktes med sitt hvita täcke vilja Jemna alla ojemnheter, med sin kyliga hand släcka hvarje misstankens brand och gjuta svalka i hvarje gammalt, kanske ännu svidande sår, den hvimlande folkmasn, bland hvilken ej den ringaste oordning eföll, belåtenheten i allas ansigten, de olada, ehuru ej högljudda utropen — nor