Aftonbladet – 14 november 1864, sida 3

längre ud ej vart utl akuv tjenstgorirg, I har sedan den 19 Oktober öfvertagit högI sta kommandot öfver nordvirginiska sydI statshären. Det är dock tvifvelaktigt, om J han var närvarande i slagtningen vid Cedar Creek. a 2 3 Rättegångsoch Polssaker. Om tullinspektor Malmros sjelfmord och hans yngsta sons död. hvarom uti lördagens Inummer af tidningen förut är nämdt, hölls i dag förhör i poliskammaren, dervid hans båda äldre söner voro närvarande. Den yngre af dem berättade, att han, som legat i det inre af de 3 rum, hvilka af Malmros förhyrdes, kl. 7 i lördags morse gått genom faderns rum och ut i det yttre, der brodern låg på en bädd å golfvet, för att väcka honom; att han icke strax förmärkt att brodern var död, utan rest honom upp i sittande ställning, hvarvid han fått se att denne naft buteljen med den förgiftade punschen iena handen och ett.glas i den andra, hvilka saker han tagit ifrån honom och ställt bredvid på golfvet; att han, då han dels genom broderns fallande tillbaka i bädden, dels deraf att hana kropp varit kall, förstod att han var utan lif, åter skyndat in i det inre rummet till modern, lervid han först då varseblitvit att fadern satt på soffan, men icke förstått att han äfven var död, förrän modern kommit ut med ljus. På tillfrågan när han sednast träffade fadern och hurudan denne då varit till sinnes, svarade gossen att fadern hemkommit vid 7-tiuen och haft en tidning med sig, den han satt sig att läsa, men efter en stund åter gått ut, samt att han till lynnet varit sig lik. Den äldre af de båda sönerna, hvilken är borta i kondition och således icke varit tillstädes i hemmet då händelsen, passerade, hade endast det att omtala, att fadern länge umgåtts med tanken på sjelfmord och att han så ofta talat derom att hans omgifning icke mera trodde på att han skulle verkställa sin afsigt. Tillspord om fadern haft den nu döda sonen kärare än de öfriga barnen, sverade den tillfrågade att så icke varit förhållandet, men att fadern ibland yttrat sina bekymmer öfver honom, hvilken haft svårt att fatta och varit trög att läsa, samt en gång sagt att han önskade det han sjelf vore borta härlfrån samt hade gossen med sig. De båda liken skulle i eftermiddag afföras till Karolinska institutet för att obduceras. Iafvaktan på protokollet derom uppsköts ransakningen till torsdagen, då dr Ellmin, som i fredags afton varit 1 Malmros sällskap, skulle inkallas för att höras öfver hvad han kunde ha sig bekant om saken. — Polisransakning hölls i dag om stadssoldaten Claös Kullbom, hvilken i tisdags morse blifvit i sanslöst tillstånd förd till lasarettet, varest han efter en qvarts timma aflidit till följd deraf att hufvudskålen varit spräckt. Af de flera vittnen som hördes upplystes det, att Kullbom aftonen förut varit mycket öfverlastad samt blifvit funnen liggande i källartrappan uti huset n:r 8 vid kolmätaregränden; han hade dock då kunnat med tillhjelp gå uppför trappan, men sedan måst bäras till vakten i rådhuset, der han legat öfver natten. — Göteborg den 11 Nov. Polisförhör egde i dag rum med för nidingsdådet mot portvaktaren Simson misstänkte och häktade gasarbetaren Johan Andersson. Till undersökning voro inkallade flera personer. af hvilkas berättelser inhemtades, att Johan Andersson, i strid mot sitt förnekande, innehatt den knif, hvarmed Simson blifvit sårad i pannan, hvarjemte gaständaren J. Pettersson upplyste. att han på anmodan af Andersson i fredags afton vid niotiden, då nidingsdådet föröfvades, åtföljt Andersson till stadens sjukhus, der han sagt sig skola träffa en bekant. utan att Andersson närmare uppgifvit sitt ärende. Vid ankomsten dit hade Andersson ringt häftigt på klockan å planket vid porten, hvarvid drängen (Simson) straxt kommit ut på gården och frågat hvem det var, dertill Andersson svarat att det vore någon som ville tala med kommissarien Göthe. Härvid öppnade drängen porten, men tillsade Andersson — som, efter hvad några af de andra vittnena äfven intygade, förut under aftonen besökt flera värdshus och var rörd af starka drycker — att han skulle aflägsna sig. hvarefter drängen drog till porten. Andersson ropade då att drängen skulle packa sig im, men härvid öppnade åenne ånyo porten, då Andersson höjde armarne mot honom, hvarefter porten j slogs igen och allt blef tyst. Andersson skynderpå från stället och Pettersson, som på något afstånd bevittnat tilldragelsen, men i anseende till der rådande skymning ej kunnat se om Anderseon haft någon knif i handen eller sårat Simson, begaf sig äfven hastigt derifrån för ati ej råka i krakel för Anderssons skull, hvilken han trott hade fått någon näsbränna af drängen för det han varit så närgången mot honom, och att Andersson derför haft så brådtom att komma undan. Först natten till i tisdags hade Pettersson af en kamrat fått höra omtalas händelsen och att Johan Andersson dagen förut blifvit häktad såsom misstänkt att ha begått nidingsdådet, hvarvid han ihbågkommit hvad som passerat i fredags afton vid sjukhusporten och dervid funnit att Johan Andersson måste vara gerningsmannen, hvadan han anmälde sig hos polisen. Af såväl Anderssons berättelse som andra i saken meddelade upplysningar är numera klart att Andersson flera gånger under förra veckan varit vid nämnde port för att efterhöra en på sjukhuset intagen qvinsperson, med hvilken han sammanlefvat, men blifvit afvisad, då man ledsnat vid hans ständiga spring, hvadan han slutligen något ankommen af starka drycker i sällskap med Pettersson ånyo begifvit sig dit sistlidne fredags afton och efter ytterligare vägradt tillträde af Simson burit hand på denne. Vid förhöret uppgafs, att Simson väl är något bättre, men att det ännu är ovisst om han kan återställas till helsan. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och Johan Andersson återfördes till. cellen. Öfverkonstapeln Söderling, som hufvudsakligen bidragit till brottets och gerningsmannens upptäckande, erhöll af poliskammaren den utfästade belöningen af 100 rdr. (6. H.-T.) — Jönköping den 12 Nov. På torpet Johansberg under Wäcklinge Norregårds egoriRefteled socken bodde enkan Katarina Nilsdotter, som var född 1796. Torpet är beläget i skogen på en höjd, och derifrån synes nere i dalen, omkring 300 alnars afstånd, qvarnlägenheten Qvarnabo. Katarina Nilsdotter hade flera år bott alldeles ensam å detta torp. Mjölnaren Anders Johan Petersson i Qvarnabo och hans husfolk hade söndagen den 30 och måndagen den 31 sistl. Okt. förnummit att rullgardinerna varit nedfällda för fönsterna i enkans stuga: men, emedan enkan stundom brukade att bivista konventiklar och derunder blif.a borta två till tre dagar samt icke alltid om tilisynen al hennes kreatur anmodat dem, som boide i Qvarnabo, hade dessa icke fästat ynnerlig vigt vid att rullgardinerna varit nedfällda och att de icke sett till enkan. Sistnämnde dag på aftonen ankom till Qvarnabo en närboende piga, Stina Jönsdotter, hvilken någon gång, men ej vid detta tillfälle blifvit afenkan, då hon gick bort, anmodad att vårda kreaturen. Sedan hon erfarit att sådant uppdrag ej heller blifvit lemnadt åt dem i Qvarnabo, gick hon, som på vägen till sistnämnde ställe hört kreaturen böla och bräka, till Johansberg, der hon gaf de uthunerade kreaturen foder och vatten. Stina Jöns