Aftonbladet – 12 november 1864, sida 3

oförändrad, innefattade dessa ord en blodig ironi; ty då skulle bitter fiendskap och icke vän skap uppkomma mellan Danmark och Tyskland För sitt fäderneslands skull önskade han en så dan vänskap, och vägen dertill var att Jåta det. som ville vara danskt, fortfara att så förblifva. Denna stämma ljöd icke blott till de tyska re geringarne från det så ofta förtalade danska riks rådet, utan ock från många ställen i Tyskland och deri låg hans tröst och hans hopp. Såg har tilibaka på allt detta, var det visserligen med ett betryckt sinne, men dock icke hopplöst, som han gaf sitt samtycke. (Bravo! äfven från åhö rareplatserna.) oa I. Jörgensen kunde icke samtycka till slesvigarnes öfverlemnande i tyskarnes hand, men vågade icke heller säga nej, då ett afslag utsträckte det danska folkets plågor. Han såg i detta ögonblick ingen utväg ur mörkret, men han hoppades på Gud, som väl icke skulle taga sin hand från danska folket. Konseljpresidenten: Många och starka röster ha höjt sig mot förslagets antagande. Han respekterade dem som utgingo från en sann känsla, men han kunde icke erkänna riktigheten af det resultat, hvartill de kommo. Det utlemnades icke någon -själ, ty själarne fortforo attyara fria, och här var ej fråga om något frivilligt afstående, ty det var ett faktum, att Slesvig var eröfradt. Man hade icke uppgifvit för honom medlen att förändra traktaten. Ett upprop! Ja, det kunde vara godt i de tider, då hvarje arm var en värja, men dessa heroiska tider voro förbi. Hvar voro de finansiella tillgångar. hvarmed kriget skulle föras, den disciplin och det materiel, som skulle göra den lilla lika med öfvermakten. Det hade så väl på den diplomatiska valplatsen som i kriget kämpats till det yttersta och man hade blott vikit för öfvermakten. Riksrådet var folkets svärd, och det skall väl vakta sig för att döda den, hvars svärd det var. Han delade de bittra, nedslående känslorna vid att nödgas underskrifva fredstraktaten, men han kunde icke dela den brist på hopp, som genomgått många yttranden. Bevara vi lifvet, så kunna vi åter blifva iriska. Han kunde icke anständigtvis tala om den fred han rådde thinget att gå in på, såsom om den icke skulle blifva långvarig. Den kunde blifva varaktig genom våra egna sträfvanden, och derigenom, att fienden visade rättfärdighet när tiden dertill kom. Röepstorff begärde ytterligare ordet, men förmannen föreslog diskussionens afslutande, hvilket antogs med 57 röster mot 20. Vid den derefter företagna omröstningen, som på yrkande dels af Winther m. fi., dels af Brix m. fl. egde rum medelst namnupprop, fattades beslutet med 75 ja mot 21 nej; en (J. Börjensen) röstade ej; fyra (Adler, Jessen, P. Jörgensen och Riis) voro frånvarande. Nej röstade: Barfod, Kähnell, Birkedahl, Dinesen, Finsen, H. Hage, Hammerich, Holstein, Högsbro. Jagd, J. Jenssen, N. J. Jenssen, Monrad, Olsen, P. Radtwitt, Röepstorff, L. Schöler, V. Schöler, Steen, Steenstrup och Termansen. De preussiska trupperna i Jutland och norra Slesvig rycka nu så småningom gsöderut, Kreuzzeitung säger, att man i Berlin tänker besätta hertigdömena med en division, sammansatt af olika armekårers Tegementen i stället för de trupper, som hittills varit der förlagda och nu skola dragas derifrån. Deremot säger den i Frenkfurt utkommande Postzeitung sig veta, ait Preussen skall vara redo att godkänna ett förbundsbeslut om Holsteins besättande även af förbundstrupper, baseradt på den genom förbundets intresse i arfsföljdsfrågans ordnande skapade nya rätisåtkomst. — Det vill häraf synas som att Preussens förslag, att Holstein skulle genast utrymmas af förbundstrupperna och öfverlemnas åt Österrike och Preussen, stött på motstånd, hvarföre Preussen måst jemka med sig och nu går in på en anordning, som tillåter de båda tyska stormakterna att jemte de sachsis och hannoveranska trupperna hålla Holstein besatt. Fedrelandet innehöll för några dagar sedan en skarp artikel mot den reaktionära Anugustiföreningen, hvari en pikant skildring lemnas af denna. Ett par medlemmar af föreningens bestyrelse ha, i tanke att göra någonting riktigt försmädligt, i en skrifvelse till Fedrelandets redaktör, kand. Ploug, begärt tillåtelse att få afirycka bladets artikel i 1500 exemplar, för att utdelas bland föreningens medlemmar. Hr Ploug meddelar i en skrifvelse den begärda tillä-telsen och tillägger pikant: Säframt flera och andra artiklar i Fedrelandet skulle befinnas synnerligt nyttiga att läsas och gömmas af Augustiföreningens medlemmar, skall samma tillåtelse alltid med lika beredvillighet lemnas af den ärade bestyrel-. sens ödm. tjenare C. Ploug.