Aftonbladet – 12 november 1864, sida 3

af Oktober, har man meddelat oss följande utdrag: — — — Vi äro nu lyckligt framkomna med undantag af tre små barn (som dogo på vägen). I tre veckor sågo vi ej annat än himmel och vatten. Under tiden voro isynnerhet vi qvinnor mycket sjösjuka; jag för min del orkade nappt taga ett steg och ingen mat tålde vi. Men vi hade en mycket beskedlig besättning, som riktig8 tycktes nyttja all flit för vårt bästa, särdeles när Vi voro sjuka. Vi hade vår frihet och fingo gå upp på däck och vara hvar vi ville hela dager igenom. Äntligen landstego vi i en stad som heter Quebec; sedan reste vi på jernväg 800 mil, och sedan på ångbåt 4 dygn. Vid framkomsten hit blefvo vi väl emottagna af vårt befil och fingo mat och hvad vi behöfde. Andra dagen fingo vi alla familjerna hvar sin nya stuga, bestående af två rum och en vind samt en sal, som är lika varm som de öfriga rummen. Der var ny kokspis med dertill nödiga kokkärl; nya möbler, allt på amerikanskt sätt; en tunna hvetemjöl, ett stycke fläsk, salt fisk och kex (ett slags bröd). Och så fingo vi motböcker, hvarpå vi fingo taga ut mat, kläder och sängkläder samt allt hvad vi kunna behöfva; likaledes en bok, hvarpå vi hos slagtaren få taga ut kött m. m. Köttet är bättre pris på än i Sverge. I annat fall är här dyrt, emedan maten föres hit från andra stater på ångbåtar, ty grutvorna ligga vid en sjö (Ötra Sjön). Men det är icke att undra på, ty för fem år sedan var här bara vild skog, ehodd af vildar. Men nu är skogen afbränd, och vildarne ha flytt. Nu äro här stora vida fält med breda, afbrända stubbar, och potates satt i askan mellan stubbarne. Afven finnas här många andra svenska örter, men råg sås icke här, och rågmjöl finnes knappt att få köpa, utan hvete är vårt dagliga bröd. Vi äro vid någorlunda god helsa, men hade i början svårt att låla den feta mat som här begagnas. Vår största saknad är att ej få rågbröd. Af trädgårdssaker har jag ej sett annat än äpplen. och de äro mycket dyra, samt kål, som säkert var hitförd från någon annan stat. Af vilda bär har jag cj sett annat än hallon, som voro lika de svenska. Lingon saknar jag mycket. Mjölk ör här ondt om. Arbetsfolket får här bra betaldt. Min man har i8 dollars i månaden), handtverkare ha 75 dollars, ehuru de ej kunna språket. En skomakare, som kan språket och är lärd i yrket, får ända ill 100 doliars i månaden. En tenstpiga. fins knappt att få för guld, hon kan få ända till 16 lollars i månaden, ehuru hon ej kan språket. Det var några svenska flickor som följde med nit. Befälet äro mycket beskedliga och gifva mer än som står i kontrakten. Här äro inga fvar utan alla fria, och mycket friare än i erge. Om de vilja vara hemma. så nekas det Ndrig, oaktadt de skola vara under välde; och ntet jägt i arbetet; de töras både stå och sitta ig ned att stoppa sin pipa. Kopparbergen äro så rika, att arbetare. som örstå saken, söga. att så rika berg och så god nalm hafva de aldrig sett; när man ser på malmtycket, så skiner det som bara guld. Här är nycket folk af många nationer, amerikanare, rländare, många svenskar, och flera slag. De veskedligaste äro de infödda amerikanarne. Den nest framstående religionen är katolicismen. Kriget är mer än 100 svenska mil härifrån, indock gör det allting dyrare. Ingen har blifvit vingad att gå ut i kriget, utan tvärtom alla förnanade derför. Många ungkarlar hafva ändå tait värfning, men ingen gift karl får taga värfing. ) I kontrakten utlofvades blott 360 dollars årgen, eller 30 dollars i månaden.