Aftonbladet – 12 november 1864, sida 2

skrifva till henne i afton och be henne om ett möte, fruktar jag inte för att hålla vad om att du antingen skall erhålla ett jakande svar eller också en vänlig ursäkt. Nej, det lönar inte mödan. tHvad är det för besvär med det? Här stå bleck och penna; jag skall säga dig hvad du skall skrifva. Men det är inte rätt gjordt. Hvad dukan prata! Har hon kanske haft någon konsideration för mig? Hurhar hon inte behandlat mig? Men jag kan inte få i mitt hufvud att du bryr dig om en person som inte hyser något tycke för dig. Det gör jag inte heller, svarade Laura; jag har utplånat hvarje spår af honom i mitt hjerta och egnar honom inte en tanke; men jag skulle emellertid bra gerna se att len här lilla koketten blefve demaskerad. Du måste ändtligen spela komedien till slut och skrifva henne ett litet kärleksbref. Med dessa ord tog Laura en skrifportfölj ch sköt stolen fram till skrifbordet, der won under skämt och skratt skref ett bref, om i hög grad roade sir Peter, och hvilet denne afskref vid Lauras sida, med löfte utt sända det till Leonora. Laura var nöjd lermed, men just som han skulle gå ut ur ummet, kallade hon honom tillbaka och ade till honom, att hon bäst skulle kunna aga så att brefvet komme fram till sin betämmelse. BSir Peter kastade det nu till renne, och hon tog emot det med mycket ehag, i det hon till afsked kyste på fingret Lt honom, då han stannade i dörren för att kicka henne en sista blick. (Forts. följer.)