Aftonbladet – 12 november 1864, sida 2

Botaniska utflyster,. En samling af strödda tillfällighetsskrifter utgifna af Elias Fries. Tredje bandet. (Stockholm, Z. Heeggström). Gladt öfverraskas man vid att se ett nytt arbete af den svenska vetenskapens snillrike, vördnadsvärde och älsklige Nestor, ett nytt omfångsrikt band af dessa Botaniska utflygter?, som med så varmt intresse mottagits äfven af den allmänhet, för hvilken författarens större, strängt vetenskapliga arbeten icke kunna vara tillgängliga. Elias Fries hörer till dem, ho3 hvilka ör lens ungdom aldrig försvinner; han talär visserligen i sitt förord om huru, sedan han inträdt på åttonde årtiondet af sin lefnad, alla utflygter så väl i den yttre naturen som i fonken och fantasiens rymder måste blifva stapplande och matta och utbeder sig öfverseende för de spår af ålderdomsslapphet, som vidlåda det nu utgifna. Vitro att hvar och en som läser boken måste jäfva denna sjelfkritik och erkänna, att de skrifter, som här äro samlade, bära vittne om det lifliga snille, den skarpsinnighet och den vackra, klara framställning man alltid funnit hos Fries och tillämpa på honom hvad han sjelf sagt om Geijer, att den honom omgifvande städse sig förnyande våren i menskliga lifvet bidragit att bevara hans ungdomlighet och att han nu, såsom förr, arbetar med lätthet och inre fröjd, utan att neddragas till den trögvuxna lärdomens sträfva anspråk. Detta band innehåller 10 särskilda uppsatser och afhandlingar, bland hvilka ?Öfversigt af växtkännedomens framsteg i Sverge? r den sednast författade och mest vidlyfa, hvarjemte en förlidne år skrifven populär öfversigt af Svamparne är temligen omfångsrik. För öfrigt finner man här det vackra och gripande tal Fries höll vid skandinaviska naturforskarnes besök i Upsala förlidne sommar; samt en afhandling om den linneanska botanikens förhållande till den nuvarande. Särdeles intressant är en icke förut tryckt uppsats, innehållande förslag till fastställande af svenska växternas slägtnamn. Icke godtyckligt, utan med ledning af folkspråket och historisk forskning har författaren här uppställt ett fullständigt förslag till svenska benämningar å alla svenska fanerogamers och ormbunkars slägtnamn. I några fall har han i brist af svenska namn tillegnat sig de i norska och danska folkspråken brukliga, och han har funnit, att et eger större öfverensstämmelse rum mellan de norska namnen och de svenska än mellan namnen i Svearike och i Götarike sinsemellan. — Den väsentliga skilnad i växternas namn, som eger rum i de sistnämnda båda landsdelarne vällar, att man ofta blir tvungen att antaga två slägtnamn för samma slägte; skriftspråket bar hittills allt för ensidigt gynnat Sveaspråket. äfven der Götaspråket haft ett bestämdt företräde. I enlighet med författarens i företalet uttryckta önskan fästa vi särskilt herrar lärares vid tekniska och landtbruksskolor uppmärksamhet på detta förslag. — En i praktiskt hänseende för landtbrukare vigtig och intressant uppsats är den ?om dei Sverge växande pilarterna och deras vigt i landthushållningen?. Bandet slutar med Fries förträffliga minnestal öfver Erik Gustaf Geijer, hället 1847 då Fries efterträdde honom såsom ledamot i svenska akademien. Författaren antyder, att det är sista gången han uppträder med en litterär produkt RAA RE SET ETEN MR ES TV nedan bet ARR Lr EP a DR Bönan es