Aftonbladet – 12 november 1864, sida 2

förmåga att framandas på ett eget, till hjertat talande sätt och så perlrent, att publiken flera gånger satt likasom förstenad, innan bifallsstormen bröt lös; i en sådan hörde jag en hänförd ung granne förtjust utbristv: ?Det var a — Mamsell Nilsson är en intsgande blondin med ett något delikat utseende och her tydligen stora anlag för scenen, hvilket nogsamt visade sig af hennes lugna, ohysteriska, men rörande spel som Violetta. Hon understöddes lyckligt at den vackra tenoren Montjauze såsom älskaren och af Lutz (Fausts Valentin), hvilken öfverraskade med sitt utmärkta spel och sin ypperliga sång såsom fadern. I det hela taget hade direktören för Theåtre lyrique iogenting sparat för att om möjligt öfverträffa italienarne, hvilka samtidigt gifva denna opera. Kostymeringen var utomordentligt dyrbar, och i motsats till andra teatrar, der man låter de spelande uppträda i moderna drägter, herrarne i svarta kläder 0. s. V., vare handlingen förlagd till regentskapets tid och allt lämpadt derefter. I stort och smått var så stor flit nedlagd på instuderingen, att det bifall, som rundligen tilldelades ända från ouverturen till dekorationerna, verkligen var i hög grad förtjent. Ouverturen, som börjar med lungsoten och derifrån går öfver till Cameliadamens muntra lif, till dess ridån går upp för orgien, innehåller flera vackra temata, isynnerhet ett par violinsolos. Det var första gången, som detta Verdis mycket omtalade arbete spelades på franska, och det har icke förlorat på öfverflyttningen från den italienska operan, der den, med undantag för Patti och ett par andra, går på ett mindre lyck ligt sätt. Hvarje vrå i den stora salonger var fullsatt, och då det var, utom en debut. äfven en första representation, blef det, all efter som aftonen närmade sig, mer och mel omöjligt att få biljetter. Nästan allt hvac Paris kunde ställa på benen af konstverlden. som icke nödtvunget var sysselsatt på anna håll, hade infunnit sig. Adelina Patti bi vistade i en loge sin medtäflerskas triumf och deltog lifligt i applåden, ja gick till oct med mellan andra och tredje akten upp på scenen för att personligen lyckönska der firade. Det är icke mitt fel, att jag icke kan sända edra läsare en direkt helsning från vår nordiska syster. Ingenting vijdes öfver gapande falluckor, med ljuskronor oc maskinister sväfvande i nästan osynliga tå öfver hufvudet, vankade er ödmjuke referen omkring i detta kaos, som kallas en teater scen, än hotad med att falla nedien lucka. än att bli bortförd i en sky, men förgäfves. Den förtjusande Violetta, som med hvarje akt pligtskyldigast skall draga försorg om att se mer och mer aftynande ut, var föl ifrigt sysselsatt med sin ommaskering oct sin toilett för att kunna visa sig för andr: än just en Patti. — Skandinavien var ytters talrikt representeradt, och de tillstädesva rande danskarne uppsände i tysthet en bön att den Kongl. teatern i Köpenhamn på et eller annat öfvernaturligt sätt — på ettna turligt sker sådant aldrig — måtte kunna för skafla sig en primadonna sådan som mamsel Nilsson, hvilken, blott 18 år gammal, redar kommit så långt. Det äratt hoppas, atl hon icke skall låta berusa sig af den rö kelse, hon redan fått, utan skall troget fort sätta arbetet, och vi kunna då med full öf: vertygelse förespå henne en stor framtid. ——