Aftonbladet – 12 november 1864, sida 2

och miss Chausen tillsammans i trädgården, och sedan de några gånger hade spatserat några slag upp och ned, gingo de inidrifhuset. Leonora kunde se dem från sitt fönster, och gladde sig öfver att den förtörnade Laura nu var tillsammans med en som säkert skulle tala ännu mera fördelaktigt om henne än hon förtjenade. Sedan hon sakta gnolat en melodi med sin ljufva stämma, gick hon bort från fönstret för att taga fatt på sin sömnad, och hennes små flinka fingrar, som voro ovanligt öfvade uti nålens förande, voro snart i en brådskande rörelse. Hon sade till mig?, sade Leslie till mrs Chausen, att hon i går afton på er önskan stannade inne i sitt rum.? Laura blef helt bestört öfver dessa ord, emedan hon icke visste huru mycket Leonora hade berättat om tvisten dem emellan den föregående aftonen, och betraktade Leslie med en frågande blick. Om jag det gjorde...?, började hon och tystnade derpå ånyo. Säg mig en sak, sade Leslie, var det er tanke, då ni bad henne stanna uppe på sitt rum, att det icke passade henne att ensam spatsera i trädgården? Hvarför frågar ni mig om det?4 sade Laura, som åter kände sig lugnad. ?Hvad gör väl det till saken?? ?Ja, det är visserligen temligen likgiltigt?, sade Leslie, ?men det är ju likväl möjligt att ni trott att hon ämnade träffa... att hon ämnade möta... Ja, endast en sådan tanke kunde rättfärdiga mitt uppförande mot henne?, sade Laura med den uppriktigaste min. Leslie svarade Ike härpå. Jag har redan för längesedan sagt er?, fortfor Laura, att jag hoppades att ni bortkastat er tillit och ert förtroende. ?Nej, det kan inte komma i fråga?, sade Leslie; ?men hon har här vistats i en onaturlig atmosfer. Då hon kom hit, var hon nppfylld af oskyldiga villfarelser, och viha alltför hastigt öppnat hennes ögon; hon för