Aftonbladet – 11 november 1864, sida 3

(UUnsändt.) Åter en taxeringsfråga. Enligt hvad kändt är skall numera för all inkomst af kapital eller arbete bevillning erläggas med en procent å behållna inkomstbeloppet. Men hvad som kanske icke torde vara lika allmänt bekant är, att i bevillningsförordningen årligt understöd (gratifikation, lifränte eller undantagsförmån) hänföres till inkomst af arbete. Utan tvifvel är det i och för sig riktigt, att då inkomst skall beskattas, all sådan också blir taxerad; men en annan fråga är om det understöd, som föräldrar lemna åt sina barn, eller dessä åt sina föräldrar bör hänföras till beskattningsbar inkomst. Föga troligt är, att lagstiftarne af blind nitälskan för principen verkligen velat gå så långt, som att med bevillning belägga de medel, livarmed: föräldrar eller barn komma hvarandra till hjelp, eller det årliga understöd? som t. ex. föräldrar lemna till sina barns vistelse vid universitetet, eller till samma barn då: de efter fullbordad studiekurs inträda på embetsmannabanan, der vanligen i början ingen lön erhålles. På sådant sätt skulle ju den, som, följande pligtens bud och hjertats, maning understöder sina närmäste, hvilka deraf äro i behof, äfven få vidkännas dubbel beskattning, nemligen först för sin egen inkomst och vidare för hvad han deraf åt andra afstår. Stockholms stads pröfningskomitå för 1863 här tillämpat bevillningsförordningens stadgande så, att understöd?, som föräldrar eller barn lemnat hvarandra, taxerats. Häremot kan dock erinras dels att årligt understöd? förutsätter en viss kontinuitet, något bestämdt, årligen återkommande till skilnad från det obestämda, tillfälliga understöd, hvilket oftare torde förekomma, och dels att det ärliga understödets liktydighet med gratifikation?, eller samma ord som bevillningsförordningen härvidlag använder till meningens förtydligande, icke etter antaget vanligt språkbruk medgifver en sådan tolkning som man i vår tanke oriktigt fjivit åt de gåfvor, vare sig penningar eller varor, som t. ex. föräldrar lemna sina barn eller dessa åt sina föräldrar. Så vidt kändt är, hafva icke heller pröfningskomit6erna i landsorten följt det exempel som samma komit6 i hufvudstaden gifvit; de ha förmodligen insett och betänkt, att det gamla ordspråket lagom är bäst? äfven bör i beskattningsväg tillämpas.