Aftonbladet – 10 november 1864, sida 3

det 1:sta, utfärdadt af direktören J. Schwandt och kassören Anton Rödler, att hr grefve Mörner från Sverge å ifrågavarande, vid vittnesintymv fogade, qvittenser, i deras närvaro skrifvit atum, prima, de uppburna summorna samt sitt namn; det 2:dra af samma personer, som edeligen bekräfta, att hr grefve Mörner i Okt. månad 1863 frivilligt lemnat baron de Wellens i förvar, för att derå lyfta penningar, ett kreditivbref, utgifvet af hrr Michaelson komp. på hr Rafael Erlanger, samt att grefven sedermera i följd af uppdrag från hr Erlanger mot qvittenser in dupplo derå bekommit 35,000 francs; samt slutligen det 3:dje, utfärdadt af hrr Adolf Ludvig och L. Wagner, hvilka jemväl kunna såsom ögonvittnen beediga, att grefve Mörner från Sverge på ett ackreditivbref af 50.000 francs, utgifret af her Michaelson komp. i Stockholm på Rafael! Erlanger i Frankfurt am Main, hvilket var lemnadt baron de Wellens i förvar, i följd af uppdrag från hr Rafael Erlanger bekommit mot qvittenser en summa af 35,000 francs. Hrr Michaelson komp. förklara i nämnde skrift vidare, att deanse det under sin värdighet att bemöta hr grefvens invektiver om förfalskning af vittenserna m. m.; men då hr grefven velat skydda sitt i alla hänseenden klander Tia lingssätt genom att framkasta obest ningar mot en för dem okänd person, med hv ken hr grefven sjelf inlåtit sig i så intima affärer, kunna de blott beklaga, att hr grefven på detta sätt bidragit att kompromettera sig sjelf. (Forts. följer.) — Målaregesällen Fredrik Alfred Wall hade i går afton inne å krogen i huset n:r 30 vid Hornstullsgatan blifvit af en muraregesäll vid namn Johansson omkullskuffad och dervid så illa stött sig, att han i sanslöst tillstånd måste föras först till en fältskärsstuga och sedan till lasarettet. I dag uppkallad till polisförhör, erkände Johansson att han skuffat Wall, men icke i afsigt att göra honom skada. Det upplystes också att Wall vid tillfället varit öfverlastad samt börjat bråka med Johansson. Han hade varit så full, att ruset ännu i dag morse icke gåvt af honom, oaktadt den blodförlust han lidit. Göteborg den 9 November. Gerningsmannen till det gemena dåd, som i fredags afton utöfvades mot drängen på stadens kurhus, N. Simson, synes nu efter all anledning upptäckt. Såsom läsaren torde erinra sig fastnade den knif, hvarmed mordförsöket gjordes, i pannan på oftret, och det var naturligt att man hoppades medelst denna knif kunna uppspana gerningsmannen. Det är emellertid svårt, för att ej säga omöjligt, att i en så stor stad taga reda på hvem en fällknif tillhört, då egaren sjelf vill hålla sig dold. Måhända skulle icke heller nu polisen lyckats häri, om ej slumpen kommit den till bjelp. Detta skedde i detta fall på ett högst oväntadt sätt, ehuru billigheten bjuder oss erkänna, att utan den uppmärksamhet och ifver som ett par medlemmar af polisen i denna sak visat, saken ännu stått på den punkt hvarpå den strax efter attentatet befann sig. Då man tog mordinstrumentet i närmare betraktande fann man just i sjelfva leden på knifven något rödt ämne, som fill en början togs för blod Poliskonstapeln Pettersson, som bland andra skärskådade knifven, tyckte sig likväl med visshet finna, att den röda fläcken icke bestod af blod utan af ett slags rödt kitt som användes af gasarbetare. Vid denna anmärkning vändes af någon anledning genast öfverkonstapeln Söderlings tankar på en gasarbetare vid namn Johan Andersson. Man skaffade sig reda på denna karl, hvilken naturligtvis visade sig oskyldig och som, då man gick honom närmare in på lifvet, framvisade en knif, hvilken var mycket lik den hvarmed dådet mot Simson utöfv A:s knif var visserligen oslipad, men han förklarade icke förty att han för öfver ett halft år sedan bytt sig till densamma af annan person. en omständigheten att knifven var oslipad gjorde likväl, att öfverkonstapeln Söderling hörde sig efter i jernbodarne i staden om något liknande verktyg der nyss blifvit köpt. I en bod erinrade man sig, att just en gasarbetare i lördags eller måndags varit inne och köpt en nästan dylik knif. Han hade väl begärt att få en sådan utan plåt på skaftet (den mot Simson använda saknade dylik) men då en sådan ej fanns, hade han köpt en med plåt. På den af A. innehafda oslipade knifven syntes tydligt att en sådan plåt funnits, men blifvit borttagen, hvadan man i denna knif i jernboden igenkiinde den af A. köpta. A. hade visserligen satt en messingsring i skaftet för att ytterligare fullkomna likheten med mordvapnet, men detta bevisar intet, likalitet som det konstgreppet att han strukit något rödt kitt på bladet. en i såret qvarsittande knifven har för öfigt blifvit af en person igenkänd såsom A. tillÖrig. Anledningen till dådet har troligen varit den, att ÅA. nästan hvarje dag i förl. vecka velat besöka en på kurhuset befintlig qvinlig bekant utan att dock erhålla tillåtelse dertill. Andersson blef häktad.