Aftonbladet – 10 november 1864, sida 2

jen var rikt dekorerad; i fonden stod talarestoen och bakom densamma ett smakfullt och dyrbart draperi af blått och gult damast; på ömse sidor höjde sig kolossala urnor, på hvilka man äste namnen af personer, som spelat en rol vid unionens stiftelse. Ofvanom dessa urnor syntes le svenska och norska riksvapnen. Den första skålen utbragtes af prof. Agardh för konungen. Derefter besteg biskop Thomander talarestolen och utbragte i ett längre föredrag skålen för unionen. Det är i allmänhet vanskligt, ja nära omöjligt att söka referera Thomanders tal med sina många snillrika frappanta vändningar. Talaren utgick från de epokgörande europeiska tilldragelserna i vårt sekels början och skildrade de förhållanden, under hvilka föreningen kom till stånd, och huru den sedermera fortlefvat sitt lif, alltjemt hänvisande på sin slutliga fulländning i en skandinavisk union, i hvilken äfven Danmark ingick. Han framhöll med slående ord, huru föga allianstraktater emellan små makter ha att betyda. huru i det kritiska ögonblicket tvekan och obeslutsamhet omintetgöra det gemensamma uppträdandet; den anfallne går ensam i striden, medan en mäktig granne håller bundsförvandten i rockskörtet. Prof. Lysander utbragte derefter en skål för Carl XIV Johan. Slutligen föreslog mag. J. Humble skålen för Danmark, hvari han bland annat yttrade: Följande den lag, söm vi spårat i verldshistorien, skulle den skandinaviska stammen ej på en gång sammansluta sig till ett helt. Men då för 50 år sedan två af de nordiska länderna ingingo en förening, så blef detta uppslaget till en förening äfven med det tredje. Arbetet på denna förening har fortgått och fortgår ännu — ja, vi kunna säga, att vi redan i detta ögonblick befinna oss och sedan länge befunnit oss i en förening äfven med Danmark. De yttre banden saknas, men de inre finnas. Femtio år äro en ringa tid 1 folkenas lif och en ringa tid för stora verldshistoriska iders arbete. etrakta vi de framsteg den skandinaviska idn under denna , tiden gjort, måste vi erkänna, att de varit -håstiga. Men ännu är blott början gjord, mållet skymtar i ett aflägset fjerran. Och detta rnål, som i sig innesluter flera andra af mindre vigt, detta mål — det är af betydelse, att det på denna dagen upprepas — det är: de tre skandinaviska ländernas förening till en politisk enhet. Må detta mål vara hur aflägset som helst, må dess motståndare vara talrika, må omständigheterna i detta ögonblick js ogynnsammare än någonsin för dess förverkligande, dit går vägen, dit skall och mäste vi komma, så vida det finnes ett förnuftigt sammanhang i verldshistorien och genomgående ideer, som bestämma folkenäs öden.? Härmed voro äde officiella taälen slutade. För hvarje skål utfördes sånger af studentsångföreningen. Gallerierna voro som vanligt vid större fester upptagna af damer. Efter talens slut begåfvo sig deltagarne uti festen ned i första våningen, der sexa var arrangerad. Till långt in på natten fortsattes festen under den gladaste stämning. Flera skålär utbragtes både på vers och PfFöSa. ; Under :aftonens lopp afsändes ett telegram till Kristiania. Föreningsdagen firades i Hör i Skåne med atskilliga festligheter. I kyfkan höll kyrkoherden Bager ett föredrag öfver de båda nordiska folkens öden. Socknens skarpskyttekår hade kyrkparad och klockan 4 eftermiddagen samlades skarpskyttekåren samt sångföreningen på torget, der en sång afsjöngs, På aftonen var en kollation anordnad å gästgifvargården, dervid skålar utbragtes för konungen samt för föreningen. Skålen för konungen åtföljdes af folksången. De närvarande sammansköto penningar till en god aftonmåltid åt socknens fattige i fattighuset. Cimbrisharmmn.: kyrkoringning på mörgonen, procession till kyrkan, salut af skarpskyttekåren äfvensom defilering för borgmästaren efter slutaåd udstjenst, då äfven fosterländska sånger utfördes å Stora torget. 1. Oscarshamn: Revelj af skarpskyttarnes musikkår, kanonsalut och flaggning, procession ti kyrkan, der prosten Carlstedt predikade, bespisning af de fattiga samt festbal, med skålar för konungen och föreningen, föreslagna den förra af borgmästaren Dahiström, den sednare af rektor Dahlström, I Linde firades dagen med gudstjenst i sta dens: kyrka, der prosten Arosenius predikader På aftonen en festlighet i det nya skolhuset, der borgmästaren Rubin föreslog skålen för konufigen och prosten Arosenius för förettingen. Festen bivistades äfven af ortens bergsmän i stort antal. Till minne af dagen hade stadens minuteringsbolag skänkt 500 rdr till en stipendieoch premiefond vid läroverket. Samma bolag lät äfven, på sin bekostnad, bespisa stadens fattiga. I I Wibyi Nerike samlade sig socknens skarpskyttekår på eftermiddagen till täftmgsskjutning, hvarefter en festlig tillställning egde rum på Wredstorps gästgifvargård, der skålar tömdes för konungen, för föreningen m. fl. Den på förmiddagen hållna gudstjensten, der folkskolans ungdom utförde sången, skildras såsom synnerligt högtidlig.