Aftonbladet – 10 november 1864, sida 2

mellan lif och död öfver en afgrund, och hon kunde knappast styra sin otålighet under de få sekunder som ännu förlöto innan betjenten trädde in för att med högtidlig röst förkunna att det ringt till aftonbönen. Hon reste sig nu upp med ett vänligt leende och gick ut ur salen, åtföljd af Leslie, sin bror och de få herrar som för närvarande voro på besök i huset. Allting vick så väl för Laura som hon någonsin kunnat önska, ty hon och hennes följeslagare hade knappast gått genom förstugan innan de sågo Leonora komma med schalen öfver hufvudet, och sir Peter strax bakefter henne. Laura märkte att Leslie ryckte till af öfverraskning och missnöje; men han gick dock genast fram till Leonora och bjöd henne sin arm utan att bry sig om att vittnen voro närvarande, och hans beteende kunde gifva anledning till anmärkningar. SCHvar bar du varit?? sade han helt sakta till Leonora. Miss Chausen tog mig med sig utiträdoården och skickade mig bort i ett ärende. Leslie hade alldeles nyss hört att miss Chausen hade varit ensam, och att Leonora hade sagt sig ämna gå in i sitt eget rum. Men du är ju inte ensam?4 sade Leslie. Det kunde jag inte rå för, sade Leonora; van hade gått ut i trädgården för att röka och mötte mig på vägen. eHan går ju hvarje afton ut i trädgårlen för att röka. Visste du inte det?, Nej, det visste jag verkligen inte. Kära, bästa Leonora, du får inte .. Mr Chausen och hans gäster hade nu komnit genom förstugan och trädde in i det um der tjenstfolket var församladt. Det var nödvändigt att iakttaga ett yttre sken tf lugn, men en vild storm rasade i Leslies