Aftonbladet – 9 november 1864, sida 2

Sir Peter var vid en temligen mörk och sentimental sinnesstämning, Han skulle begifva sig till andra ändan af verlden, och ehuru han i det hela gladde sig ät denna resa, sårade det honom dock djupt att märka, att han var den enda som hade någon känsla för den tillstundande skilsmessan. Min plats blir snart fylld, tänkte han, och det ir endast jag som känner någon ledsnad öfver att jag måste resa. Under sådana förhållanden var det derför en behaglig öfverraskning för honom, att Laura hade tänkt på alt gilva honom en minnesgåfva, och han började nu en varm tacksägelse till sin. kusin samt bad henne öka sin godhet med utt låta gåfvan åtföljas af ett par ord, hvarti hon förklarade, att det var hon sonmx rade skänkt den till sin kära kusin, sir Peer Bicester.j Och du tänker ju på mig någon gång, nte sant?4 sade sir Peter. Då mina tansar flyga till hemmet, kan jag väl smickra nig med att de någongång skola möta dina vå halfva vägen?4 Ja, det kan du vara fullt öfvertygad om ; men det är många andra hvilkas tancar komma. att göra samma resa, och som ora gerna skulle vilja veta huru det går lig på Ceylcn. Nej, bästa Laura, deruti misstager du lig. Om min mor ännu lefde, skulle säcerligen ingen enda post afgå från Engand utan att den medförde ett bref fråm enne (jag har en låda alldeles full med le bref hon skref till mig medan jag gick skolan), och om jag hade en syster, skulle won också utan tvifvel låta höra af sig; nen nu finnes det ingen som bryr sig om wvar jag är och hvad jag tager mig till. Jo, jag gör det4, sade Laura, och jag r för ingen del den enda, tJag inser ej hvem mer det skulle vara. Jag skulle visserligen kunna säga dig let, men det lönar knappast mödan. Det r för öfrigt alltsammans bara barnsligeter. lä (Forts. följer.)