Aftonbladet – 9 november 1864, sida 2

BL HCAS ATICLIVAS LITE BIRD VELGUDRREPTA VÄN Gr meringen. — Professorn grefve Hamilton fortsatte i går afton sina föredrag i politisk ekonomi och sfnandlade denna gång arbetareassociationerna. Tal. erinrade till en början huruledes en del associationer mellan arbetare för förbättrande af deras ställning fått, synnerligast i Frankrike, en socialistisk anstrykning och derföre gifvit blott en vrängbild af en i grunden riktig och god tanke. Äfven på andra häll hade föreningar mellan arbetare uppstått, hvilka föresatt sig syften, som varit stridande mot de naturliga lagar, som reglera de ekonomiska förhållandena, och derföre nödvändigtvis måst misslyckas. Sådana voro t. ex. de hufvudsakligen i England hemmahörande Arbetsinställelserna — strikes — för att tilltvinga sig högre arbetslön eller andra förmåner. Erfarenheten hade med afseende å dem tillfullo bekräftat hvad teorien förutsagt, nemligen att det är lika fruktlöst för en viss samhällsklass, som det skulle vara för staten, att försöka reglera arbetslönerna, hvilka måste blifva beroende af konkurrensförhållandena. Man vågade dock icke påstå, att de oerhörda uppoffringar och lidanden, som de engelska arbetsklasserna underkastat sig för sträfvandet efter ett mål, som är oupphinneligt, varit helt och hället förspillda; ty dels hade arbetarne uti föreningarne för berörde ändamål vant sig vid sammanslutning, dels innebära dessa strikes en motvigt mot tillfälliga onaturliga nedtryckningar af arbetslönerna. Stundom ha de äfven gifvit upphof till produktiva associationer, men dessa erfordrade dock en föregående utveckling genom föreningar för andra ändamål, till hvilka talaren dernäst öfvergick. Innan han lemnade frågan om arbetsinställelserna nämnde han i förbigående, att man på kontinenten begagnat tvångsmedel för att förhindry sådana. Engelsmännens sunda vett och rättskänsla hade icke kunnat tillåta något sådant, då man iEngland insett, att man ej kunde förbjuda och förhindra öfverenskommelser å arbetsgifvarnes sida och man för öfrigt med skäl kunnat befara, att försök till våldsamt ingripande kunde ha framkallat vida farligare följder. Öfvergående till de andra slag afassociationer, på hvilka hänsyftats, berörde talaren först dessa föreningar för ömsesidigt bistånd, genom hvilka arbetarne sökt så att säga assurera sig mot den osäkerhet i deras ställning, som är en följd deraf att arbetslönerna föga tillåta uppläggandet af någon sparpenning för sådana eventualiteter som sjukdom, familjestödens plötsliga död o. s. v. Detta slag af föreningar hade isynnerhet vunnit stor utbredning i Frankrike, men staten hade inblandat sig med afseende ä dem liksom i allting annat der i Jandet, och deraf kunde härflyta flera olägenheter; ty föreningarne icke blott voro helt och hållet beroende af styrelsens maktspråk, de kunde äfven, såsom varande understödda af statsmedel, leda in på den farliga banan af hela arbetsklassens pensionering af statskassan. Så välgörande de för öfrigt i många afseenden voro, buro de dock inom sig sjelfva fröet till vissa olägenheter, såsom t. ex. för sjukhjelpsföreningarne svårigheten att konstatera när verkliga sjukdomsfall äro förhanden 0. 8. Vv. Skall man hafva trygghet för deras förmåga att bära sig, måste äfven afgifterna blifva något drygare än som beräknas såsom oundgängligen nödvändigt och deraf följde risken, att man nedtvingade arbetarnes konsumtionsminimum ännu lägre än det eljest skulle kunna vara, samt möjligen äfven minskade benägenheten att läggd besparingar i egna företag för att ernå sjelfverksamhet. Talarens slutsats af dessa för och emot var, att dylika föreningar visserligen äro nyttiga, men att dock staten ingalunda såsom på några ställen skett, bör med afseende å dem inblanda sig och tvinga till deras begagnande. Ett annat slag af associationer voro de s. k. konsumtionsföreningar, hvilka hafva till uppgift att förebygga olägenheterna deraf att arbetarne, såsom varande hvar för sig små konsumenter, lå för sina penningar mindre qvantitet och sämre vara än de förmögnare för sina. BSådana föreningar finvas med mycket olika omfattning för sin verksamhet. En del t. ex. åsyftar att genom insamlandet af någon sparpenning under den årstid då arbetslönerna äro högre, en del behof deremot mindre och vissa förnödenheter erhållas till billigaste pris, upp-. köpa sådana för den årstid då arbetsförtjensten är mindre, behofvet af vissa förnödenheter (t. ex. bränsle och ljus) större och priserna å dem vanligen högre. Sådana föreningar vore isynnerhet eftersträfvansvärda i vårt land med sina skarpt åtskilda årstider. — Andra föreningar hade en mer omfattande uppgift och afsågo att tillhandahålla arbetaren antingen en eller flera eller snart sagdt alla hans förnödenheter året om. Sådana hafva uppstått istor myckenhet i England under de sista åren, hufvudsakligen efter mönstret af en i Rochdale för tjugo år sedan stiftad förening, benämnd Den billiga rättvisans nybyggare?, och de hafva haft den mest lysande framgång. Tal. RE EN NÅS RÖRS RT ÄTS NIRO SE VU NRSRNE