Aftonbladet – 9 november 1864, sida 2

rade Naga flickan skulle ådraga sig ett sker af tvetydighet, emedan Laura hade pådikta henne hufvudvärken och förbjudit henne att säga något om promenaden till sten brottet. Den ömma blick, som Leslie slut ligen kastade på Leonora, hade Laura mycke svårt att förstå. Hon trodde icke att har hade fått en tillfredsställande upplysning om Leonoras närvaro vid det oftanämnde stenbrottet; ment, sade hon för sig sjelf, han tänker kanske att det ligger ien qvin. nas natur att inte kunna tala sanning, och förlåter henne — ja, henne, mig skulle han inte förlåta. Laura misstog Sig icke mycket i sin tolkning af Leslies blick. Han var verkligen villig att skänka Leonora sin tillit och draga ett streck öfver allt hvad hon hade företagit sig innan hon blef förlofvad med honom; men som sakerna nu stodo, ville han emellertid förebygga allt dylikt och skulle gerna velat varna Leonora och bedja henne vara på sin vakt likasom hennes mor skulle ha gjort, om hon någonsin hade känt sin mor. Nu är det ingen som kan störa mig i sådana angenäma promenader, som den vi hade i går?, sade Leslie. ?Det är ingen som kan göra anspråk på dig, då jag önskar att vara hos dig. Glöm inte att du har gifvit mig en sådan rättighet öfver dig.? ?Mr Chausen ville att jag skulle följa med honom och se huru hans hundar matades, men jag gjorde det inte.s Åh, med mr Chausen kan du mycket gerna gå ut.? Miss Chausen sade också till mig, att jag skulle bära psalmböckerna till skolan. Hon vill gerna visa mig huru man lär barnen sjunga. Jag skall säga till henne att jag inte kan göra det.? ?Nej, för all del, gör inte det; du måste öra hvad hon ber dig om, till dess vi skiljas från henne.? Men du sade ju att jag endast får gå med dig.?