Aftonbladet – 7 november 1864, sida 3

Hvad sökte vi förr bland stormar på haf? Blott drömmens förgängliga hägring. Se, här är det land, som himlen oss gaf Med skatter af storhet och fägring. Att mötas i frid i hemmet en gång Och helsa hvarandra som bröder — Så menade visst den lockande sång, Som ledde vår kosa mot söder. Och sagan till sist blef sanning en dag För folken bak fjällarnas gar. Nu stånda vi lugnt i fostbrödralag Och skuldra mot skuldra sig tryggar. Nu skåda vi klart, hvad himlen har ment, Nu se vi dess mäktiga vilja: I menniskors barn, hvad Herren förent, Det ingen på jorden skall skilja. Derefter höll professor B. E. Malmström fes talet från en talarestol, hvilken, prydligt omgi ven af orangeriväxter, hade sin plats i salens st dra ända framför en fond, bildad af de stude rande nationernas fanor samt öfverst i midte det förenade svensk-norska vapnet. På aftonen egde en briljant eklärering rum byggnaderna kring Stora torget, vid Drottning gatan och kring Wedtorget samt äfven här oci der annorstädes, såsom i Södermanlands och Ne rikes nationssal vid Svartbäcksgatan, i katedral skolans lokal, der med gaslågor stora bokstäl ver voro i de särskilda fönstren anbragta. son tillsammans bildade: Sverge och Norge 1814 de; 4 November 1864, hvilket åstadkom en lika vac ker som lysande effekt. Denna eklärering va bekostad af skolungdomen. Dombron och Ny bron voro upplysta af marschaller; på en me lika afstånd åt söder från Nybron som Dombro1 åt norr öfver ån för tillfället slagen spång vor ock marschaller anbragta, äfvensom rader at så dana löpte utefter åstränderna mellan den nämnd: spången och Dombron. Studentkårens lokal va särdeles rikt och smakfullt upplyst med omkring 100 gaslågor i hvarje fönster. I Stockholms na tionssal var midtelfönstret rikt och prydligt eklä reradt och dekoreradt och kring hela husets mid löpte en krans af gaslågor. Carolinabacken va af marschaller upplyst. äfvensom de båda huf vudingångarne, den östra och vestra, till Caro lina med marschaller i form af kandelabrar. Särdeles vacker var den kring Carl Johans bys anbragta ekläreringen, Öfver sjelfva bysten glän ste en sol af gaslågor, under hvilken lästes a zaslågor bildadt, 1814 den 4 November 1864 och kring pelarn gingo tvenne kransar af gaslå gor. På vestra sidan om bysten åt den rikt eklä rerade kemiska byggnaden till höjde sig svenske och norska fanorna i en lund af granar. En rik belysning af marschaller var anbragt i parker närmast den plats, som omgifver bysten, hvars hufvud pryddes af en frisk lagerkrans. Klockan half 7 satte sig studentkårens festtåc från Stora torget i rörelse. Tåget öppnades aj stadens skarpskyttekår, företrädd af kårens fana samt sin egen och Uplands regementes musik. sår. Skarpskyttekåren framgick i öppen trupp. kolonn, derefter kommo studentkårens baner och le särskilda nationernas fanor, derpå studentkåen samt slutligen andra kårer och stater. Tåret framgick Drottninggatan och Carolinabacken ippföre, till venster förbi Carolina och in i par: cen till Carl Johans hyst, vid hvilken skarpskytekåren bildade en hedersvakt. Studentkårens sångförening intog platsen framför bystens front, ler den först utförde en af studenten E. D Biörck för tillfället författad sång. Sedan de vå första verserna sjungits höjde studentkårens yrdförande studenten Liljeblad ett,ikorta, gris vande ordalag inledt, lefve för föreningen melan Sverge och Norge, hvarefter sista versen jöngs. De sånger, som sedan utfördes, voro: Hell lig, du höga Nord! Jensens sång: Til Fzedreandet: Höjest löfter jeg da Guldpokalen samt ist folksången, hvarefter tåget åter satte sig i örelse samt återvände till Stora torget, der det ipplöstes. Om vid gudstjensten på förmiddagen kyrkan var lldeles uppfylld af åhörare och likaledes Caroinasalen vid den der hållna festen, så visade sig id den nu omnämnda högtidligheten stadens org och gator samt Carolinaparken uppfyllda af n oöfverskådlig folkmassa. Dagens högtidligheter afslutades på ett värigt sätt med den festliga tillställningen på Gilsalen, i hvilken ett så stort antal personer af alla amhällsklasser deltogo, som salen förmådde rymia. Salen var festligt dekorerad. På ena långidan i en lund af orangeriväxter och granar hade alarestolen sin plats och öfver den höjde sig en ond med Carl XIV Johans bild omgifven af venska och norska flaggor. Väggarne pryddes f Sverges, Norges, Danmarks och Finlands vaen. Sedan en väl arrangerad sexa blifvit inigen samt bålar och glas framsatta, intog uniersitetets rektor, professor Lilljeborg talareston och föreslog skålar för de förenade rikenas onung Carl XV. Följande officiella skålar fö ;slogos derefter: för föreningen mellan Sverge ch Norge, af professor Svedelius: för Carl XI ohans minne, af professor Rydin, samt för Danark och Finland af studentkårens vice ordföunde Liljeblad. Sång och regementsmusik ut;irdes omvexlande. På läktaren hade damer inmnit sig så längt utrymmet medgaf. Festligheterna i Göteborg örjades med kanonsalut samt gudstjenst i omkyrkan, dit stater och kårer samt de orska deputerade gingo i procession. Preikan hölls af biskop Björck. Vid middagstiden hölls parad å Gustaf Adolfs rg af garnisonstrupperna samt frivilliga skarpsyttekåren. Öfverstlöjtnanten Mörner, inför hvilen, i öfverste Bergs frånvaro, defileringen skede, uttalade i några korta, kraftiga ord för den ppställda truppstyrkan dagens betydelse. 4 ce. m. hölls i elementarläroverkets solentetsal ett festtal af dr Dickson, hvari han tolade föreningens betydelse. Salen var enkelt deorerad med de förenade rikenas vapen och faor samt med växter. Efter talet, som upptog e fjerdedels timma, sjöng skolungdomen några erser utur en af kontrollören, magister J. Biörknd författad sång till dagens ära. Efter det sjungits sången : Ur svenska hjertans djup?, s denna del af festen. I Mosaiskå församlingens synagoga, som var Ideles öfverfylld af åhörare, hölls efter den öfga sabbatsafton-gudstjenstens slut af församlinns 1:ste predikant, dr Wolff, ett föredrag, tolande dagens betydelse, hvarefter en af dir. zapek komponerad kantat, utfördes utaf en kör, pstäende af damer, herrar och korgossar. De