Aftonbladet – 4 november 1864, sida 3

Fältskärns berättelser. Af Z. Topelius. Fjerde cykeln. Häft. 1—5. Stockholm Alb. Bonniers förlag. 1864. Af denna krets af historiskt-romantiska tidsbilder från Finland och vårt eget land, som med rätta blifvit så populär, pågår nu en ny serie i Europeiska Följetongen. Den gamle fältskärn har nu med sina berättelser hunnit till den stora ofredens slut, och lemnande Carolinernas lysande och på romantiskt stoff rika tidehvarf bakom sig. företagit sig att skildra den derpå följande Frihetstiden med sin nyktra prosa, sina riks dagskabaler och sin vackra materiella utveckling. Att dock äfven den har många drag som lånar sig till en romantisk be bandling af spännande intresse, har tlörf. denna sin senaste berättelsecykel tillräck ligt ådagalagt. Isynnerhet är det fallet di Finland är scenen för händelserna. Han lägger här, i den afdelning af boken som kallas fÖdemarkernas vär, för våra ögon en tafia öfver landets utseende efter det långa kriget, som är af gripande effekt. Vi tro oss förflyttade till Digerdödens ti der, städerna nedbrända, byarne öde. kyrkor öfvervuxna och de ur skogarne och från Sverge årerkommande flystingarne, er befolkuing nästan endast af gubbar, qvin nor och barn, börjande ett nybyggarlif : vildmarken. Mot denna historiska bak: rund har förf. tecknat sina figurer, a hvilka flera äro gamla bekanta sedan der föregående delen. Karaktererna äro teck nade med lif och friskhet, handlingen rask: fortgående, och hållande läsarens intresse i ständig spänning; stilen osökt och lättflytande. De ej minst lyckade partierna : boken äro de episoder der förf. låter fält skärn och hans auditorium utbyta sina äsig. ter om bokens personager. Det är här nå gonting af Scotts humor. Man lägger ifrår sig Topelii bok med det glada intrycket att den penna hvarmed Ingemann tro lade fram förflutna sekler ur nordens historia, e är med honom förlorad.