Aftonbladet – 4 november 1864, sida 2

ket riktigt; skänk hönor inte en enda tänke, om han kan vara en sådan narr. Tala inte så om honomX, sade Laura; det är ingenting annat än att en ung flicka, som ännu är nästan ett barn, är nog listig för att bedraga honom, och nog obetänksam för att förstöra sitt egetrykte, på samma gång som hon helt och hållet tillintet.gör mitt lifs hela lycka. Om det verkligen förhåller sig så... Du hör ju att så är.4 tSvär derpåt, sade sir Peter, i det han korsade sina båda pekfinger; och ehuru han ojorde det på skämt, trodde han dock på fullt allvar att han på detta sätt skulle vara säker om att få veta sanningen. Laura betänkte sig icke ett ögonblick, utan lade sin hand på hans och sade; tJa, jag svär på att det är sannt hvad jag sagt. Hon hatade sin kusin för det att han ;vang henne att gå denna ed, men hon vekade dock icke ett ögonblick att gå den. Ja, då så förbåller sig, skall jag söka med all ifver verka för din sak, så mycket som står i min makt; men det blir välinte nycket, ty jag måste nödvändigt resa om .orsdag.t Du kan också gerna resa om torsdag vara du innan den tiden villlåta henne viså ig i sitt sanna ljus, så att Leslie kan se, om det tycke hon låtsas hysa för honom ir förställning eller inte.x Huru skall jag då bära mig åt? Hvad skulle du säga, om. -hon skulle ge lig möte? Om hon skulle inlåta sig i hem: igt förstånd med dig liksom med Leslie? Ja, i sådant fall...s Skulle du låta honom veta det? Nej, det kan jag inte göra; det är mig ldeles omöjligt att tala med honom derom. Då får han väl sjelf öppna ögonenX, sa. le Laura, (Forts. följer.)