Aftonbladet – 4 november 1864, sida 2

Den 4 November 1864. I dag vi fira en af dessa fester, der minnets genier äro hedersgäster, Der häfden stiger midt ibland oss ner och tankfull, allvarsfull, omkring sig skickar åt alla håll de skarpa ljungeldsblickar, att söka sanningen 1 allt som sker; hvad dom hon sen må i sin marmor rista, instansen, hennes, är och blir den sista. Jag bjuder frid — här vike kif och strider, allt smått och lumpet; se gudinnan skrider i rummet fram med stjernbekransadt hår! Jag bjuder andakt — hör, ur fjerran susar likt palmers flägt och som en hymn det brusar igenom rymden af de femti år! . Ål stor bedrift så genom sekler klingar och förs allt vidare på tidens vingar. När högtidsklädd, med vajande standarer, med sång, musik och eldiga fanfarer, härnäst man firar denna jubeldag, hur många skola då väl af oss alla, — om ens på någon denna lott skall falla — ta åter in sin plats i festligt lag? vi sopats undan, men ett yngre slägte skall hemta då den frukt, som vi ej räckte. Dock! någon vinst föll äfven oss tillgodo och fåfängt dessa fjät, från der vi stodo till der vi stå, ej trampade vår fot. Det Nordens nya kungsväg är, vi vandra; allt nytt har sitt besvär — förrn du vill klandra, du väger likväl aktsamt för och mot! Den första milastenen vi dock hunnit, dröj här! se kring dig, innan qvälln förbrunnit ! Om aloen en gammal sägen lärer, att mogna frukter den allenast bärer en enda gång på runda hundra år; den sena plantan täljer mången like i andens verld, uti historiens rike, der forskarns stig ibland mysterier går; i händelsernas brokigt rika lunder, hur mången praktvext ter ej samma under? Du vid din vandringsstaf allvarlig skrider i denna urskog utaf flydda tider, du gör en upptäckt — det är en ide; ännu ett ungträd blott, men redan mägtigt, med drisvig resning, kärnfriskt, vårfriskt, . 5 präktigt och ädelt till sin hela art att se! Du ristar dig ett märke in i barken och — vandrar vidare omkring i parken. k) Festtal i Helsingborg. EES IRON ENS ENIRO ISEN AES