Aftonbladet – 3 november 1864, sida 3

Hur mycket spelar Everge på utiändska lotterier? Den frågan förekom nyligen en afion i ett sällskap. Man hade eljest icke konverserat mycket. Sällskapet bestod — mycket ojemnt — a tre damer och tio herrar, värdmuan och värden mberäknade. Således, med hjelp a: dessa hufvudpersoner, jemnt tre spelbord och en femie man?. Mun gpelade naturligtvis icke för vinsten — det gör man ju aldrig! — men man spe lade dock om pengar... bara för tidsfördrilskull! Inte är det att spela för vinst när difterenserna icke belöpa sig till mer än 3. 4 eller kanhända 10-12 rdr. Fy — för vinst! Det vore simpelt. Man räknar ju icke ens efter, när man kommer hem om qvällev, huruvida man har vunnit eller förlorat. Nej, det gör man visst icke. Man har ju bara deltagit i ett sällskapsnöje. Som sagdt, man hade icke konverserat mycket. Det må sägas hur mycket god: som helst om behaget och nyttan af spel såsom sällskapsnöje, men det kan dock icke gerna sägas att det odlar den goda samtals-: tonen, causeriet, umgängeslifvets grädda och krydda. Det bidrager att öfva ewt visst släg af qvickhet hos nägra, det är sant, men denna branche är ofsntligt inskränkt och — erkännom det -— ofantligt enformig. Den bestär nästan af idel plagiater. Efter spelet kom supen. Tungans band lösles. Man utbredde sig öfver dagens ämnen, öfver det ypperliga bränvinet och de blodtörstiga tyskarne, öfver de delikata ostronen och de olyckliga danskarne, öfver kalikotletterna och den nyuppdagade Linnea borealis-orden, öfver kycklingen och premieobligationerna, öfver... Ja, här stannar jag, liksom sällskapet vid tillfället gjorde. Det blef nemligen en lång diskurs i anledning af nämnde obligationer eller lottsedlar, för hvilka pengarue gå ut till Tyskland. 4D:t är just ett vackert sätt att kasta bort pengar till utlänningarne, sade en lika skön som patriotisk dame... Jag har nog hört att det är flera som på det sättet föra pevgarne urlandet... och så skyller man på fruntimren att det är de som äro skulden till handelsbalansent eller hvad det heter. sAh, min nådiga, kan jag bidraga att befria damerna trån denna skuld, så vill jag gerna erkänna att jag spelar på HamburgerlotterietX, sade en protektionist. En skön själs bekännelse beveker andra, Det befanns innan kort att ännu en argällskapet spelade på Han:burgerlotteriet, en ha danska klasslotteriet, två på danska konst itslotteriet (lör att bidraga till understöd åt danska krigares enkor och barn), och de ötriga egde en eller annan premieobligation, eller hade skänkt detia slags sparböckert åt sina barn, för att dessu må tå någon stylver — vid mogen ålder om icke förr. . eRere Gud! jag tror att alla meonpivkor