Aftonbladet – 2 november 1864, sida 2

— Professor Hamilton har vid sina båda sista föredrag om politisk ekonomi hufvudsakligen sysselsatt sig med en frrmställning rörande olika slug af associationer, särskiljande dem i två huivudkategorier, sådana som ingås mellun de kapitalegande och sådana, hvilkas medlemmar utgöras af de företrädesvis arbetande. De förra uppträda hufvudsakligen under tre former: a) säsom handelsbolag med obegränsad ansvarighet för alla delegarne; b) kommanditbolag, der kommanditdelegarne endast tillskjuta ett visst kapital och efter öfverenskomimsen norm i njuta andel i vinsten samt c) aktiebolagen, der allas ansvarighet är inskränkt till de insatta beloppen. Det första slaget afficierar naturligtvist starkast det personliga intresset, men förutsätter också en personlig bekantskap, som mycket hindrar dess tilllämplighet och utsträckning. I det andra är delta ansvar och intresse inskränkt till ledarne, som icke stå under behörig kontroll af de ölrige, hvarföre detta slag föranledt de flesta bedrägerier, falska dividendutdelningar till uppdrifvande al aktiernas pris 0. s v. Längst uppehöll sig tal. vid det tredje slaget, som också mest karukteriserar vår tid. Det afser de mest storartude företag och om älven en enskild skulle ega nog stort kapital för att ensam grunda ett sådant, skulle dock risken blitva för bo-: nom allt stor. Olägenheterna af det miuskade personliga ansvaret uppvägas här bäde för delegarne och allmänheten af den starka kontroll som ligger i offentligheten. T o 2 : Tul. klandrade vår na gällande aktielag, cerföre att den å ena sidan icke föreskritver tillräcklig offentlighet och å den andra. gör bolagets bildande beroende af statens pröfning och samtycke, ehuru staten är oförwögen att bedöma dessa förhållanden och ett gillande från dess sida möjligen kan föranleda den enskilda att utan noggrann pröfning lemna sitt kapital till ett sädant volsg. Emellertid kunde ej ni kas, alt samma drift och omtanke som utmärker den enskildes företag, icke finge förutsättas hos dem som sköta affärerna för ett aktiebolag, hvilket i.detia efseende i någon män delar statens öde. Det andra slaget af föreningar vore nödvändiga såvida den medelstora och den hilla industrien skulle kunna uthärda konkurrensen med den stora. Det är en orättvis förebråelse mot den sednare att den skulle alldeles uttränga den förra, enär erfarenheten visat, att äfven på ställen, der den stora är högt utbildad, antalet af deri sysselsatte arbetare oftast understiger deras, som lefva af den miudre, hvilken visserligen tillegnar sig ett och annat af det fabriksmessiga utan att dock öfvergå deri. Men en sunning är att kampen blir allt svårare och påkallar särskilda hjelpmedel. Dessa böra dock ej sökas i uågra konstlide utvägar, t. ex. den förderfliza protektionismen, som tager från en hvad den gifver en annan, liksom allt sädant understöd ju måsie hemtas från något håll. Der man ej kan såsom i Schweiz på ett lyckligt sätt kombinera den stora och lilla. industrien, erfordras i främsta rummet att den sednares underlägsenhet, om icke upphäfves, åtminstone minskas i de två atseenden, der den nu är störst, nemligen i fråga om kreditens anlitande samt beträffande råämnenas pris och qvalitet. Den stora industrien kan af tre skäl påräkna större och billigare kredit, nemligen dels derlföre att en stor fabrik är mera känd, dels derföre att i dess stora fasta kapital FT LON FARS INR TA ARSA ETTER ETT FN EO