Aftonbladet – 1 november 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Riksrådet lärer komma att inkallas till om lördag den 5 November för att utföra silt sorgliga värf. En fransk resande, som kallar sig Desmarets, har i tidningen le Nord gifvit en skildring af lifvet i Köpenhamn och i Danmark, hvaraf man ötverraskas af nyheten att Köpenhamn redan kommit derhän att blolt ega en stor forntid. Staden — yttrar den skarpsinnige turisten — gör i det hela intrycket af en försvunnen storhet, oaktadt de sist uppbyggda partierna och hamnen visa den nyare tidens lif. Men den gamla staden bevarar sin antika stämpel, och om man på aftonen promenerar genom staden medan månen belyser de många palatser, som fallit i ruiner, och medan hofvets stora vagnar med rödklädda lakejer köra in genom portarne, så tror man sig ovilkorligen försatt ett ärhundrade tillbaka i tiden.? I Lauenburg hafva uppmaningar utgått att hälla möten i hvarje kommun för att biträda ständernas beslut om anslutning till Preussen. Österrikiska generalstabsofficerare genomresa i dessa dagar Jutland i militäriskt ändamål för att upptaga en beskrifning öfver landet. : Augustenburgaren inträffade den 26 Okt. på aftonen i Altona, åtföljd af öfverste du Plat. Oldenburgarens arfsskrift skall enligt den i Stuttgart utkommande Schwäb. VolksZeitung redan vara inlemnad i Frankfurt, och bladets korrespondent, som meddelar detta, tillstår rent ut att han, som förut gynnat Augustenburgaren, nu blifvit alldeles omvänd till förmån för Oldenburgaren, Den reaktionära Augustiföreningen hade för några dagar sedan sammanträde i Köpenhamn, dervid man, för att få anledning ull att korsa sig öfver de mnationala och deras terrorismus?, uppdukade den historien, att Dagbladets hutvudredaktör, hr Bille, under sitt vistande i Paris, derifrån han nyligen bemkommit, skulle vändt sig til: danske gesandten derstädes för att genom hans iuflytande få audiens hos kejsaren, hviiken han då palurligtvis skulle velat bearbeta till förmån för en politisk skandinavism, men emot konung Kristian. Bille skulle dock tått afslag på sin begäran och råtedes ej kunnat drifva igewom sina Pogud