Aftonbladet – 31 oktober 1864, sida 2

ni som kan säga, om ni endast vill lefve för att göra mig god och lycklig, liksom jag vill offra er hela mitt lif? Är det har som kan garantera att det aldrig i framti den skall tinnus någon hemlighet mellan oss båda, att vi skola dela fröjder och sorger. goda och onda dagar med hvarandra? Leonora hade uppmärksamt lyssnat til hans ord, men svarade icke; hon slog ned ögonen, men hennes hand fortfor att hvilt i hans. sär det väl tänkbart att någon annan än ni kan svara på allt detta? Och hvar för kan ni inte genast svara mig? Jag ber er, svara mig, om ni tror att ni kan älska mig!x SJag trodde att ni var ond på mig, sva. rade Leonora. sAck, tänk aldrig mera derpå! Då n blifvit min hustru, skola dylika tankar al drig kunna uppstå; vi ha då endast en tanke, och något misstroende skall aldrig kunna uppstå oss emellyn. Känner ni e inte sjelf lycklig af denna tanke? tJog är säker om att han aldrig mera skulle misstro mig, tänkte Leonora, medan det gamla misstroendet likt en blixi genomfor Leslies hjerta. Jeg är ölfvertygads, sade han för sig sjelf, att hon spelade ett falskt spel med mig vid det der mötet med sir Peter; mer jag skall inte vidare utsätta henne för at behöfva komma .ram med dylika undan. flygter. Högt yttrade han till henne: Säg mig derför sjelf att ni vill tillhöra mig, och att det inte vidare finnes någon lycka i verlden för er, lika litet som för mig. framt vi inte få dela den med hvarandra? Vid dessa ord slog han sin arm kring hennes lif utan att möta något hinder. Leonora började att förstå honom. Ja, det är en större lycka än jag någonsin kunnat drömma om7?, sade hon; men mr Chausen mäste bestämma om jag får mottaga er hand.? Men inte ännu — nej, inte ännu! För