Aftonbladet – 31 oktober 1864, sida 2

— Rörande ett sällskap, som under namn af Föreningen för Smålands Minnen bildat sig vid Lunds universitet läser man i Lunds Weckobiad: Vi hafva vid något tillfälle omnämnt tillvaron här vid universitetet af ett sällskap med ofvanstående namn. Det torde utan tvifvel vara af intresse att lära känna något om dess syftemål och verksamhet, och vi meddela derföre några upplysningar i detta afseende, så mycket hellre som, sedan uppmärksamheten en gång blifv vänd på det betydelsefulla i dylika föreningar för den svenska landskapsbeskrifningen och för våra på många ställen af bristande pietet och intress 1 hög grad förbisedda och försummade fornmin. nen, sådant måhända kan blitva en anledning att följa exemplet äfven för andra landskaper. Föreningen stiftades i November 1861 af 25 me lemmar af småländska nationen vid detta uni versitet. Sedermera har detta antal ökats: ven andra än medlemmar af småländska natio nen hafva vunnit inträde i föreningen, och de omfattar nu icke blott Kronobergs och Jönki pings utan äfven Kalmar län, sedan Kalmarn ion slutit sig till densamma. I hembygden ut fvar den en oafbruten verksamhet genom der. tädes bosatta, för saken intresserade personer Såsom sitt mål har föreningen uppställt att an skaffa ett material, hvaraf en Smålands beskrif ning i egentlig mening må i en framtid kunn: åstadkommas. Den upptecknar derföre fakt: och data, som röra Småland, dess tolk och det tas egenheter i språk, seder, saga och sång. Med lemmarnes arbeten hänföras under följande sek. tioner, som hvardera ega sin förman: den histo riska och geografiska, den rent språkliga, folk sagans och slutligen folkvisans och folkmusikens. Till den första sektionen höra sockenoch hi radsbeskrifningar, innefattande historiska, geo grafiska, statistiska och naturhistoriska uppgif ter, anteckningar öfver de förnämsta slägter biografler, naturbeskrifningar mte kartor och teckningar af landskap o. d.), beskrifningar öf ver fornlemningar, runstenar, hällristningar, äl tehögar, fynd af vapen, redskap m. m. Synnerlig vigt fästes vid dokumenter och gamla handlingar, hviika så ofta sprida ljus öfver språk och historia. Språksektionens arbeten beröra så väl ljudsom formliläran, syntax och ordbok samt såsom appendix ordspråk c, Sektionen för folksagan upptecknar folkmyter och sägner in. om historiens och folkromantikens områden. Folkvisan upptecknas på folkspråket och beledsagas af melodierna. kit höra äfven lekar och dansar samt de i musikaliskt afseende ovärderliga hornlåtarne, eller de melodier (ord saknas vanligen), som blåsas af vallhjonen på deras enkla instrumenter, lur och bockhorn. Icke minst uppmärksammas de dansmelodier, som spelmän nen sjeliva sammansätta. Hvad värde sådana kunna hafva, visar sig allrabäst deraf, att många