öra sig begrepp, ifall man toge en million ill enhet, att hela denna massa — säger ag — lefver uteslutande på smådjur, så kan nan deraf sluta i huru väldiga massor dessa nåste förefinnas. Verkligheten öfverträffar ukväl all föreställning. ?Det inre af landet är såsom bekant beekt af en hög inlandsis, hvarifrån Spetsbergens glacierer och isberg hafva sitt ursprung. Glacierernas studium eger för 083 nordbor ett specielt intresse, emedan norra Europa har deras verksamhet att tacka för sin egendomlighet i geognostiskt afseende. Intet land erbjuder för detta studium bättre tilllälle än Spetsbergen, isynnerhet trakten kring Isfjorden, der man på de hårda hyperithällarne kan i detalj studera uppkomsten af refflorna och jättegrytorna samt på slättlandet moränbildningarne. — Ölver hastigheten hvarmed gluciererna tillväxa och röras hafva vi ett intressant faktum antecknadt. I Bellsund tanns ännu 1859 på dess norra kust en ypperlig hamn kallad Nordhamnen, hvarest Torell och Nordenskiöld summa år lågo en längre tid till ankars, men numera finnes deraf intet spår qvar. Hamnen omgafs i öster och vester al skyhöga, snöfria fjell och i norr begränsades den af ett flera hundra famnar bredt lågland, hvilket slutade emot en långsamt stigande glacier i bottnen af dalev. Detta var 1858. 1864 var icke allenast den öfver !4 mil breda dalen, men äfven hela den rymliga hamnen fylld af en särdeles vacker och imposant glacier. Se der ett exempel på isens rörelsehastighet! Såsom du vet utgöres fältet för botanistens verksamhet af den smala kustremsa, som bildas af hafvet å ena sidan och glacierens isvägg å den andra. Denna kuststräcka blitver snöflri emot slutet af sommaren och nu först vaknar den sparsamma vegetationen till lif. Man måste ega både vana och erfarenhet att på de öde och kala kustslätterna få något ihop. För hvarje steg man tager, påminnes man om att här är den nuvarande skapelseperiodens morgonstund inne. Förstlingarne af jordens alstringskraft äro så oansenliga att de lätt undgå ögat. — Man känner icke mer än 95 fanerogamer och omkring 300 kryptogama växter för hela Spetsbergen. — En insändare i vårt blad påpekade för några dagar sedan de olägenheter, som allmänheten vid den blifvande illuminationen kan komma att hafva af utanför husen anbragta mareschaller.. Sedvanan att begagna sådana är så gammal, att det troligen icke är att hoppas att man skall undgå dessa snuskiga pjeser såsom ett obehagligt bihang till högtidligheten; men man bör likväl hafva det anspråk på stadens myndigheter, att de icke använda dem på ställen, der de skulle medföra vlltför stora olägenheter. Detta skall ofelbart blifva förhållandet om vederbörande fullfölja sin afsigt att uppställa mareschaller t. ex. utanför stadshusets fagad åt Götgatan. På denna punkt af den icke särdeles breda gatan måste under illuminationen sammanströmma största de len af de folkmassor, som komma att draga till och från Södermalm. Aut trängel dervid uppstår är oundvikligt, och man tänke sig nu följden af en enda knuff på någon af de å bjelkar ade mareschallstolparne. Flytande talg 1 i ymnighet stänka utötver de förbigående från alla de å samma stock fästade mareschallerna. Förr gräfde man ned stolparne och de stodo då åtminstone stadigt. Numera, då de fästas på det ätt vi antydt, kunna de på trånga platser betraktas rent af såsom enkom till de förbigåendes tjenst inrättade besmörjningsanstalter.. Då våningarne i stadshuset numera ro uthyrda till privatpersoner, och dessa sannolikt icke mer än andra skulle undandraga sig att illuminera sina fönster, blefve stadshuset åt Götgatssidan erligen på ett låugt vackrare sätt upplyst genom deras försorg, än genom de skräpande, osande och för trafiken på en sådan plats högst hinderliga marescehallerna. Vi ha särskildt påpekat förhållandet med stadshuset, enär vi sett stockar framsläpade der för mareschallers anbringande. Det är dock troligt att våra erinringar ha tillämplighet älven på åtskilliga andra punkter i staden, och vi öfverlemna dem derföre till vederbörandes behjertande. — Af Svensk Författningssamling har utkommit n:r 57 innehällande K. M:ts kungörelse, angående oktroj för enskilda baken i Wenersborg. — Från Landskrona skrefs den 25 Okt.: TYa fusta Ioma aockannarna för Tandokrana.