Aftonbladet – 29 oktober 1864, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. — Ransakningen med qvinspersonen Sofia Eriksdotter, tilltalad för mordbrandsförsök å norra korrektionsfängelset, fortsattes och afslutades i dag. Förhöret erbjöd ingenting anmärknings: värdt med undantar af att Eriksdotter nu visade sig fullkomligt lugn och redig samt sökte advocera sig ifrån att sjelf ha anlaggt elden i cellerna, ehuru hon likväl ej kunde på något sätt förklara huru den skulle uppkommit. Samtliga afhörda vittnen tillspordes, om antagligt vore att någon annan än Eriksdotter anlaggt elden, och förklarade sammanstämmande, att detta icke varit möjligt. Ett af Eriksdotter åberopadt vittne tillstädeskom, men hade ingenting att upplysa om den misshandling, som Eriksdotter på tt skulle hafva vederfarits henne, hvaremot Eriksdotters vildsinthet och mot fångknekten Månson utöfvade våld styrktes. Allmänna åklagaren stadsfiskal Silfversparre yrkade ansvar å Eriksdotter för hennes brott, och kommer rättens utslag i målet att afkunnas om 8 dagar. — Carlskrona den 25 Okt. 15-åriga flickan Cecilia Svensson, som gjort sig så sorgligt ryktbar för de af hennei dessa dagar föröfvade svåra brott mot lif och egendom, var i lördags inställd till ransakning inför härvarande rådhusrätt ilänscellfängelsets domsal. Det var upprörande att se ett barn -— ty utbildad qvinna tyckes Cecilia Svensson ännu icke vara — iklädt cellfängelsedrägten och anklagadt för mord och mordbrandsanläggning; det var upprörande att se den arma unga varelsen, blek och skälfvande af nervskakning, sitta invid domstolens ordförande, med irrande blick betraktande sin omgifning. Hennes utseende visade ingen fräckhet, fastmera beskedhghet, och hennes svar på framställda frågor voro rediga och saktmodiga, men försigtiga, för att icke innehålla något, som kunde för mycket blotta de hemska tilldragelserna Det var sålunda en svår uppgift för ransakningsdomaren, t. f. borgmästaren, advokatfiskalen E. Holmer, att utan tillgängliga åsyna vittnen kunna framleta sanningen; men det lyckades honom dock inom kort att framdraga i ljuset den ena omständigheten efter den andra. Först erkände hon att hon samlat en hop hyfvelspånor i vthuset och tändt eld derpå, men att hon straxt blifvit rädd för sin gerning och sjelf släckt elden, så snart hon blef upptäckt. Brandanläggningarne vid föregående tilltällen på vinden vy hon icke vidgå. Orsaken till mordbrandsanläggningen kunde hon ej förklara annorlunda än att hon. alltsedan hon kom i tjenst i staden, var yr i hufvudet?. Sedan hon bekänt så mycket, kom ordningen till att söka förmå henne att omtala sammanhanget med förgiftningen, hvilken låg mera inhöljd i mörker. Steg efter steg följde nu ransakningen denna tilldragelse. on be rättade sålunda, att hon af sin matmoder fatt flera tillrättavisningar; men sjelfmant sade hon, att hon deraf gjort sig förtjent. Det skulle bli alltför vidlyftigt att här följa ransakningens gång i alla densammas minsta omständigheter och vi måste derföre åtnöja oss med avt anföra endast de hufvudsakliga punkterna. -— På söndagsmiddagen den 16 Öktober hade Cecilia sitt husbondsfolks lille 6 månader gamle son på sitt knä. Sjelf hade hon hos sig förvarad en eau de cologneflaska, påfylld med terpentin, såsom hon sade, afsedd för frottering af ena handen, enlij hennes mors föreskrift. Att flaskan innehöll skedvatten ville hon ej medgifva. Lille Gustaf hade lekt med flaskan och fått korken lös, men sjelfva flaskan höll Cecilia i handen. Så kom et sig att Gustaf förde korken till munnen och fick en blåsa på öfre läppen, hvarom föräldrarne förgäfves gjorde undersökning. Detta erkännande ledde nu snart till en fullständigare bekännelse, framkallad af domstolsordförandens lifliga beskrifning för den tilltalade huru det sedermera måste hafva tillgått. På detta sätt kom det småningom i dagen, att Cecilia satt flaskan i den lille gossens hand och fört hans hand till hans mun, deri flaskans innehåll nu obehindradt fick rinna. Barnets häftiga skrik inkallade föräldrarne; men de upptäckte icke den väl undandolda flaskan, utan endast giftets verkan i barnets mun. Tillkallade läkare uppdagade att något frätande ämne inkommit och medel till lindring användes, men förgäfves. Ceciha, som sade sig ej haft för afsigt att afdagataga barnet, utan endast framkalla sjukdom hos detsamma, till hämnd för de tillrättavisningar, som barnets moder gifvit henne, förklarade nu att hon på gården sönderslagit flaskan och burit styckena till sjön, der hon sänkt dem. På söndagseftermiddagen, under det barnets vånda fortfor, satte Cecilia sig och läste sin bibel och bad till Gud. Hela måndagen fortfor gossens sjukdom, hvilken påföljande tisdags morgon slutades med döden. Pöräldrarnes misstanka mot Cecilia blef emellertid alltmera stärkt, så att hennes husbonde följde henne hela dagen med vaksam blick, tilldess hon på tisdagsaftonen anlade mordbrand för att, såsom hon sade, endast afbränna uthuset. Hvarföre? det är svårt att med någorlunda visshet bestämma; troligen var det för att derigenom skaffa husbondfolket annat att tänka på än barnets död. . oo Cecil.a Svensson har åtnjutit skolundervisning och gått till H. Nattvard. Vid 3 års ålder intogs hon med sin mor, en ännu lefvande enka, på fattigvården i Bdestad, derifrån hon sökte och erhöll tjenst i staden för ett par månader sedan. (BL. P.) LANDSORTS-NYHETER.