Aftonbladet – 29 oktober 1864, sida 3

vet, temligen nöjaktiga med undantag afynglinen J. Widens i öfversättningen från svenska till ranska språket, hvilket prof med rätta aldebelömande lärarne förklarats icke godkändt. I let muntliga förhöret ådagalade ynglingarne I illmänhet ganska goda insigter, hvilka dock i ranska språket skulle hafva visat sig säkrare och nognare, om de ej. att döma af det sätt, hva prölningen verkställdes, allt för mycket måst af ärjungarne på egen hand förvärfvas, i historien åter val ej voro underhaltiga, men vid betygens afgifvande måhända framhöllas mer, än skäligt varit, ehuru hvarken förhöret i afgångsexamen eller de under närmast föregående terminer i ämnet erhållna videtur dertill syntes hafva gifvit någon skälig anledning. Detta sistnämnda gt ler förnämligast om de tre, till den klassiska bildningslinien hörande, abiturienterna. Och afseende på fysik och kemi syntes ej heller be skaffenheten af det muntliga profvet fullt motara de derför afgifna betygen. Likväl funno nsorerna i fråga om de examinerade ynglinrnes mognad i sin helhet inga betänkligheter vid att instämma i lärarnes mogenhetsförklaring. Stockholms lyceum. Muntlig examen anställdes vid detta läroverk den 25 Maj med fyra lärjungar, af hvilka trenne tillhörde den klassiska linien och en reallinien. Såsom censorer fungerade Linder, Hultkrantz, Daug, Walberg och Zeipel. De skriftliga profven, som förut blifvit aflagda, voro företrädesvis nojaktiga på den klassiska lini-n i det svenska och det latinska språket samt på reallinien matematik. Beträffande de matematiska skrifofven bör dock anmärkas, att de sinsemellan retedde en rätt påfallande likhet. Uti den muntliga pröfningen ådagalades aflärjungarne i allmänhet nöjaktiga insigter. Dock visade sig brist på insigt uti det franska språkets grammatik, särdeles formläran. Hvad beträffar den mogenhet, som en fullstänlig elementarundervisning atser att bibringa, så funno censorerna sig icke böra underkänna den af lärarne för samtliga lärjuvgarne afgifna mogenhetsförklaringen, men måste anmärka, att de vitsord, som tilldelades lärjungarne för deras mogenhet, syntes, i förhållande till de aflagda profven, vara alltför höga. Stockholm den 21 Juni 1864. P. J. Peterson. C. W. Linder. Er. Edlund. Axel Möller. H. Th. Daug. C.A. Hultkronta. C. A. Walberg. V. von Zeipel. Theodor Hagberg. A. F. Sonden.