Aftonbladet – 29 oktober 1864, sida 2

Hodern vandalisk mytologi i Sverge. Föreläsning i Akademien för de fria konsterna den 24 Oktober d å) — — Jag har talat om det symboliska och allegoriska i konsten. Med särskild anledning af en fest, som snart stundar och hvilken utan tvifvel kommer att föranleda en särdeles ymnig användning af allegorien, både i vers och prosa, både på den dramatiska skådebanan och i verk af den bildande konsten, vill jag nu från de allmännare bestämningarnes och betraktelsernas område göra en liten digression, för att tala om nägra allegorier, som äro mera hemmastadda och herrskande i vårt land än de i sjelfva verket förtjena att vara: de allegoriska personilikationer af temligen tvetydigt ursprung, som, sedau det mesta af dylik art redan försvunnit, ha qvarstannat, synnerhet inom vår poesi, och der synes till och med vilja propagera sig. Men först några ordiallmänhet om denna art af allegori Den allegoriska personifikationen af orter och länder nar sin egentliga uppkomst från tiden för den antika konstens törfall. Det är sannt, att i många af kultusbilderna i viss mån ingick någonting af en dylik allegori. Pallas Athene var en sinnebild af Athen, men hon var på samma gång en verklig gudinna, hvilken såsom sådan stod klar, lefvunde och individualiserad för folkets fantasi och medvetande. Från ett sådant dyrkande af en speciel gud eller gudiona såsom skyddsmakt för en stad, kom man efterhand derbän, att börja personiHera städerna och länderna, i enlighet med den tendens grekerna hade till att menskliggöra icke blott en mängd abstrakta beorepp, utan äfven naturen, som de icke hade känsla för eller uppfattade såsom ett helt, utan endast i dess särskilta företeelser. En sådan personifikation af städer och orter, som icke utgick från någon religiös tro, utan skedde mera afsigtligt och hufvudsakligen för konstnärliga behor och ändamål, olef icke allmännare förr än den greiska konsten förvanlades från folkkonst 1 hofkonst: och från denna den grea konstens sednaste tid finnas bland intika konstreliker en mängd framställlingar af städer och länder representeade i mytologiska, till en del också i vistoriska kompositioner. Den äldsta komvosition af detta slag och af historiskt inneväll är en marmorrelief i palatset Chigi tom till Alexander den stores förherrliande, der man ser Asia och Africa, såsom vå med murkronor prydda qvinnor, på hvar in sida om ett altare, med ens handen hål