Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 3

till ett hus, tillhörigt handlanden Björk, som uthyrer detsamma till en bagare; af dennes dräng, till hvilken han kort förut försålt en rakknif, ämnade han begära nattherberge. Den yttre dörren befanns öppen, men dörren innanför, som ledde till ett rum, hvarest förvarades bröd och andra varor, var försedd med hänglås. En piga, som från gården observerat hans inträde i huset, yttrade till en annan piga sin förvåning, att en arl, som för en qvarts timrha sedan gått in i I huset, icke kommit tillbaka. Den tilltalade, som trodde att hennes kamrat narrades med henne, öppnade dörren och hörde då huru någon skramlade med hänglåsen. hvarpå Morin trädde fram och frågade efter drängen. Pigan underrättade honom att drängen var på vedkasten, sysselsatt med att hugga ved, men Morin uppsökte icke drängen, utan aflägsnade sig åt annat håll. Om morgonen befanns låset söndervridet, men Morin nekade bestamdt att ha användt något våld för att komma in. Då pigan först såg Morin inne i huset, raglade han, som om han varit drucken, men då han aflägsnade sig, voro hans steg säkra och raska. — Han begaf sig nu från Hessleholm och träffade på vägen åt Kärråkra en person vid namn Blomberg, som anvisade honom att söka nattlogis hos dennes svåger Turban. Ankommen till Turbans bostad knackade han på hos ett inhysesfolk, som bodde i samma hus som Turban, men fick till svar att han icke kunde få ligga der, hvarpå han gick in i ladan och lade sig i halmen, der han om morgonen kl. 5 anträffades af Turban. Han begärde och erhöll då tvättvatten, och begaf sig, efter att ha intagit förtäring. med morgontåget emot Lund, då han under vägen arresterades i Stehag. Detta är i korthet det hufvudsakliga af Morins egen berättelse. Vi skola nu framställa åtskilliga detaljer angående sjelfva mordet samt vittnenas berättelser. . Nipperhandlerskan Maria Lund var, då mordet inträffade, 52 år gammal. Hon var fattig, men känd som en redbar och sträfsam qvinna. Hon var ensam boende i det hus, hvarest brottet föröfvades. Hon syntes haft någon dunkel förkänsla at den förestående olyckan, ty samma dag mordet skedde uttryckte hon för tjensteflickan Maria Wallberg farhåga, att något våld kunde tillfogas henne, och tillade, att onda menniskor möjligen kunde få i sinnet att mörda henne. Dagen efter mordets inträffande hade hon ämnat afsända en summa af 150 rdr till någon af sina affärsvänner i Malmö. Denna summa var henne frånstulen jemte ett par guldringar, en silfverring och ett fickur, men deremot har hittills ingenting saknats af hennes handelsvaror eller andra persedlar. Mordet uppdagades, som bekant är, först följande morgon, då m:ll Lunds lik anträffades liggande på venstra armen, med hufvudet vändt åt butiksdörren, i en pöl af blod. Mordet har blifvit begånget efter half 8 tiden och sannolikt har ljus varit tändt vid tillfället, ty dels hade förbifarande om aftonen sett ljussken genom gardinen, dels anträffades följande morgon lemningarne af ett ljus nedbrändt i staken. Det är likaledes sannolikt att brottet blifvit föröfvadt af tvenne personer, ty olika vapen hafva blifvit begagnade, en knif och ett trubbigt instrument. Brottslingarne hade dock medtagit de använda vapnen, ty de kunde icke återfinnas i huset. Mordet upptäcktes först, som är nämdt i ett föregående n:r, af en brödgumma, som på morgonen ämnade besöka mamsell Lund. Då hon vid ankomsten fann butiksdörren stängd, gick hon in köksvägen och upptäckte först att locket till en kista, i hvilken mamsellen förvarade åtskilliga saker, var öppnadt. Vid inträdet i nästa rum varseblef hon att sängen var uppbäddad och straxt derefter den mördade, liggande på golfvet. Men då hon endast kunde se den nedre delen af hennes kropp, antog hon att en svimning påkommit mamsellen och gick fram till fönstret samt vek undan frdinen, för att bättre kunna se huru det stod till. Det var då hon upptäckte, vid den dager, som spred sig i rummet, den ohyggliga anblicken af den mördades illa misshandlande lik. Hon skyndade fenast till en granngård och underrättade om förhållandet, hvarefter flera personer infunno sig på stället. Misstanke riktades snart på Morin, som man föregående afton sett drifva omkring i Hessleholm, och det är bekant huru han på grund deraf häktades vid Stehags station. Han skall dock icke, enligt egen uppgift, derstädes blifvit unlerrättad om att han var misstänkt för mord. Vid Stehag infördes M. i en annan kupå, hvarest förut befunno sig tvenne fruntimmer. Polisrapporten från Lund om det förhör, som derstädes anställdes med Morin, innehåller, att hans uppgifter voro mycket orediga, sväfvande och motsägande. Morin återfördes till Hessleholm. Hans uppgifter vid polisförhöret derstädes motsade dem han lemnat i Lund. Han fördes till den aflidnes bostad, för att se hennes lik. Här bedyrade han under högljudda försäkringar sin oskuld och att han icke skulle vara i stånd begå ett sådant brott. Han tillade: Jag är oskyldig, men det blir snart bekant hvem, som begått mordet. Han tillfrågades i anledning deraf om han haft någon medbrottsling, som varit verkställare af illgerningen, hvarpå han svarade, att hans mening biott var, att ett så groft brott icke kunde i längden fördöljas. Det vittne, hvars berättelse var mest besvärande för den häktade, var en nioårig flicka, Maria Wallberg, uppasserska hos mamsell Lund. Maria är ett storväxt barn för sin ålder och hennes utseende röjer tillförlitlighet och ett godt förstånd. Domaren frågade: Nå, mitt barn, var du hos mamsell Lund samma dag mordet skedde ?? — ?Ja. — Vid hvilken tid?? — Ungefär half 8 på aftonen. — ?Nå, hvad såg du då; var mamsellen sig lik såsom vid andra tillfällen ?? — Ja, det var hon. — Såg du någon person hos henne under ditt besök ? — Ja der var en främmande karl. — ?Vet du hvad det var för en karl?? -—Ja, det var den der, som står der.? — Härvid pekade flickan på Morin. Denne vände sig upprörd emot flickan och bad henne att icke ljuga på honom — det kunde ha varit någon annan, som liknade honom? — ?det var förskräckligt att säga något sådant om en oskyldig.? Domaren frågade åter: ?Kan du bestämt säga, mitt barn, att du känner igen honom; huru vet du att det var han?? — Jo, jag känner igen honom, han hade gula byxor, liksom denne, och en kort rock, liksom denne, och jag såg honom också i ansigtet. — Såg du hurudan halsduk han hade; om du så noga känner igen honom, så bör du ha sett hans halsduk !? — Nej, det såg jag icke. — Men du bör dock ha sett hans alsduk. om du närmare observerade mannen.? — ?Nej!? — Domaren förehöll nu flickan i allvarliga ordalag vådan af att tala osanning i en så vigtig sak, och att hon en gång skulle ansvara inför Gud o. s. v. Under det fortsatta förhöret med flickan fick tingsmenigheten afträda. Hon medgaf omsider att hon möjligen kunde misstagit sig, och att den person hon sett hos mamsell Lund, varit någon annan, som till klädsel och utseende mycket liknade den tilltalade. Hon sade äfven att hon trodde att den som varit inne hos mamsell Lund haft en ljusare mössa. Han hade frågat efter priset på en sidenhalsduk men gått sin väg, emedan han tyckte att mamsell Lund begärde för mycket. Kort efter hade en annan, äldre karl, med ett styggt utseende, inkommit och framställt en liknande fråga, men äfven gått sin väg, då han icke blef öfterens med mamsellen om nris