Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 3

CAPUSIHOH al aAQUaGrClUuer. UTRIKDS. GREKLAND. Förhållanderna i Grekland fortfara att vara mycket förvirrade. Partistriden blifver allt mera bitter, isynnerhet emedan oppositionen, Bulgaris parti, märker, att hvarje igt till en parlamentarisk seger är ute ör detta parti, och att folket till största delen vänder sig bort från detsamma och sluter sig fastare till den nuvarande regengen. Detta bidrager mycket till att gilva örhandlingarne i nationalförsamlingen en bitter och personlig karakter. Dess medlemmar öfverhopa hvarandra med de mest närgående beskyllningar, ja rent af med skymford, och stundom nedlåter man sig till och med till handgripligheter, hotar hvarandra med stryk, drager vapen mot hvarandra 0. 8 v. Och liksom i det franska konventet blanda sig åhörarne på galleriet i striden, och det är icke möjligt för presidenten att tillvägabringa lugn och ordning. Författningssaken går derföre icke så raskt framåt, som man skulle kunnat vänta, då man har en tidigare författning, som naturligtvis borde tagas till grundval. 1 flera punkter kan man också spåra efterverkningarne af konung Ottos regering och de minnen den efterlemnat. Vid bestämmandet af kronans rättigheter, hvilka innefattades uti S6 39—55, var det isynnerhet två frågor, som framkallade strid. Dels föreslogs aw alskaffa frälsarens orden för att på amerikanskt sätt aflägsna hvarje utmärkelsetecken, hvilket förslag dock förkastades med 141 röster mot 97; dels ville man afskaffa konungens benådningsrätt, men äfven detta astades. Deremot blef benådningsrätten inskränkt till politiska förbrytelser, för att aflägsna de missbruk, som törut bedrifvits dermed, liksom älven dödsstraffet afskatfades för politiska förbrytelser. Utan motstånd antogos bestämmelserna om tronföljden (agnatisk och i rät nedstigande linie), regentskap och flera dylika, och det stadgades, att konungen ej behöfver välja sina ministrar bland de deputerade. Af större vigt är frågan om nationalförsamlingens sammansättning och om upprä tandet af en senat. Detta ansåg man icke möjligt, med mindre man ville upptaga en del af den gamla senatens medlemmar, men denna församling hade gjort sig beryktad genom sin besticklighet och sina sträfvanden att skaffa sig fördelar på statens bekostnad. Tillika kunde man icke blifva ense om systemet för dess blifvande sammansättning, emedan Bulgaris ville ha en af konungen för lifstiden utnämnd senat, liksom uti Italien, Spanien och Portugal, men Komonduros deremot ville ha en af folket vald senat såsom i Belgien och Danmark, och slutet blef att man atskaffade senaten med 211 röster mot 62. Konungadömet ställes säledes omedelbart gentemot demokratien, utan något slags förmedlingselement, i full öfverensstämmelse med de doktrinära demokraternas lära om enkammarsystemets förträfflighet, såsom det rena uttrycket för folkets vilja. Senatens afskaffande har vunnit allmänt bifall hos folket och hos tidningarne af alla rger. Sednare har man äfven beslutit att ra den allmänna valrätten, hvilken väl itven torde passa bäst i ett land, hvarest ej finnes någon historisk adel och ingen stor skilnad, hvarken i folkets andliga bildningsorad eller materiella ställning. Hvad som jorde vara mest glädjande vid dessa beslut ir, att församlingen sålunda frigör sig från len allmänt rådande benägenheten att blindt efterhärma andra länders former utan att kunna återgifva innehållet. En sjelfständig uppfattning af landets behof enligt dess sendomliga förhållanden måste vara ett ugjordt vilkor för, att konung Georg skall sunna utföra sitt löfte, att göra Grekland ill ett mönster för österns riken och folk. Med dessa förhållandens ordnande gick let någorlunda lugnt till; men alltsom det visade sig, alt författningens behandling, vaktadt alla försinkelser, dock gick framåt, och att således församlingens egentliga värt närmade sig sitt slut, försökte oppositionen ut framkasta andra frågor, för att framalla en upplösning och ett derefter följande ytt val, som dock svårligen kunnat blifva nnsamt för densamma. Isynnerhet uppädde den för ett förslag att ofördröjligen mmansmälta de Joniska öarne med det riga konungariket, i hvad anginge förltning, lagstiftning och beskattning. Detta örslag understöddes äfven af någrarepresenanter från Korfu och Kefalonin, hvaremot lertalet af jonierna var deremot samt fordrade mn lugn och succesiv sammansmältning. I lera dagar diskuterades frågan, och hvarje säng fördes öfverläggningarne med ösad vitterhet. En dag framställde en represenant den tanken, att då jonierna icke kunde ä Greklands lagstiftnivg, så vore det bäst, SRS ERS Vr AES RETA nde svada? Det var ju för 1. a