Aftonbladet – 28 oktober 1864, sida 3

grade sig stigen i många bugter, som gjorde att den endast emellanåt blef synlig. Har stannade ett ögonblick nere vid foten a berget, i det han tänkte på att han jus icke stod på väg att spela någon synner ligt värdig roll, då han sålunda begaf på jagt efter sin rival, och midt under dess: betraktelser blef han plötsligt varse tvennt gestalter, som visade sig på ett öppet ställe. men straxt derpå åter försvunno bland träden. Leslie fäste sina blickar skarpt på den nä sta öppningen mellan träden, och strax derpå kom äter det nämnda paret och för svann derpå ånyo; men denna gång vorc de närmare och tydligare, ja, så nära ho nom och så tydliga, att han kunde se at det var sir Peter och Leonora. Leslie va utom sig af raseri. Det väcker alltid bittr känslor att bli bedragen, men då bedräge riet kommer från en person, hvilken mar skänkt ett oinskränkt förtroende, kånnes de nästan outhärdligt. Leslies första tanke va att stiga fram och förkrossa henne med er enda blick utan attsäga ett ord; men strax derpå önskade han att han aldrig hade kommit till stället, emedan han icke ville låta henne se med hvilken ifver han vakade öfver hennes steg. Under intrycket af den sista betraktelser gömde han sig ibland träden på något af stånd från gångstigen, och han kunde nu utan fara för att bli upptäckt få sir Pe. ters och Leonoras alla rörelser. Då de äte visade sig, voro de honom så nära, att har noga kunde betrakta dem båda, Sir Petel bar hennes korg och talade mycket ifrigt. Leonoras ansigte var doldt af hennes stors hatt och slöja, och hon sade icke något di de gingo förbi; men huru var det väl ock så möjligt att kunna få ett ord med, då hennes följeslagare talade med en så fly