Aftonbladet – 27 oktober 1864, sida 3

a a sd TIA kulle knytas: den borde sträcka sig ej blott till alla stånden, utan vidga sig till alla medborgare, hvilka under besittande af lika formåner hafva lika skyldigheter att uppfyllad. Orsaken till de maktmissbruk och till de utbrott af missnöje som nyligen skakat fäderneslandet, låg egentligen i de dittills gällande grundförfattningarne, hvilka befordrat maktmissbruken. Han framhöll derjemte rättvisan och nödvändigheten af att ständerna tillerkände representationsrätt åt ?denna talrika klass af ofrälse medborgare, dessa s. k. ståndspersoner, hvilka lika med oss, men med mera kraft och med mera kunskaper idka yjordbruk och bergsmannanäringar. 4) — Denna motion väckte stor ovilja i bondeståndet. Att principen var riktig bestriddes visst icke, men all insläppa hela. denna medborgarklass, som hittills varit utan stånd?, just i bondeståndet, skulle medföra de mest ängransvärda följder. Ståndspersonerna hade nemligen gåfvor som voro farliga?. De skulle snart blifva valda till riksdagsmän i bondeståndet och der alltid öfverrösta de enfaldiga; derjemte voro de ?studerade och ungdomsvänner med presterar, hvarföre de i det andra ståndet orde inrymmas. — Efter åtskilligt ordande medgafs på motionärens och Anders Danielssons yrkande, att memorialet skulle hvila tills konstitlutionsutskottet hunnit utarbeta regeringsformen. Dagen efter det Oxelbergs förutnämnde motion inlemnats, uppläste Wessing från Westmanland ett memorial, hvari han yrkade att inga privilegier i den nya regeringsformen annorlunda måge åberopas, än såsom de vid detta riksmöte varda stadfästade, hvilken åsigt af flera understöddes, hvarjemte yrkades att ståndets ledamöter i konstitutionsutskottet skulle med instruktion i sådant syfte förses; men deremot invändes att i så fall hindrades ståndets deputerade att med medstånden rådslå, jemka och öfverenskomma.? I ståndets plenum två dagar sednare inoaf Oxelberg ett anförande, hvari han yrkade alt då ständerna beslutit ?göra nya regeringslagar, så vore ock de förra till all kraft och verkan suspenderade?. Ingen person egde rätt påyrka bibehållandet af gamla privilegier, de der också numera voro ?för evigt suspenderade?, än mindre föreslå nya privilegiers antagande, utan med samtliga ständens bifall — och härom allt borde ståndets ledamöter i konsftitutionsutskottet genom särskildt protokollsutdrag erinras. Den rörelse, som sålunda inom bondeståndet visade sig, väckte regeringens bekymmer. För den skull aflät riksföreståndaren två dagar efter nämnde ärendes behandling i bondeståndet en skrifvelse till talmannen, hvaruti meddelas att fienden syntes lifvad af det förmöätna hopp att inbördes tvedrägt mellan svenska män skall gynna dess förstörande anslag? — hvadan ytterst maktpåliggande var att ständernas öfverläggningar och beslut rörande en ny statsförfattning, i möjligaste måtto fortskyndades?. Palmannen bemyndigades härom underrätta ståndet, seom borde deri finna ett förnyadt vedermöle af riksföreståndarens välviljande länkesätt?. Ståndet uttryckte äfven sin inderd. tacksamhet öfver den nådiga omtänksamheten och lofvade att för sin del påskynda sakernas afgörande. Men kort derefter, då en deputation från adeln ankom, medförande åtskilliga förslag till medels anskaffande ill försvarsverket och i sammanhang dermed ill grunder för den nya bevillningens förlelning, yttrade Wessing att han såsom ledamot i bevillningsutskottet ansåg letsamma vara urståndsatt att granska bevill, ningsgrunderna förr än konstitutionsutskoten fullgjort sitt arbete, så att deraf kunde utrönas huruvida all jord, som af enskilda innehades komme att i bevillningen del aga. Ett beslut fattades också, som ålade bondeståndets ledamöter i bevillningsutskotet att der intaga en afvaktande ställning, vilket beslut delgafs nämnde utskott, som vå dagar derefter medelst protokollsutrag erinrade bondeståndet att, ehuru utskottet ansåg det beslut som de tre stånden fattat till fortgång i utskottets göromål och verksamhet borde efterföljas, ville dock utskottet. .hos bondeståndet göra anmälan d. v. s. anhålla) att dess i utskottet anställda ledamöter måtte i likhet med de öfriga ståndens ledamöter berättigast deltaga bevillningsgrundernas uppgörande, helst lessa i alla, fall skulle samtliga ståndens lefinitiva pröfning underställas. Men efter en liflig diskussion vidhöll ståndet sitt relan fattade beslut. Redan den 30 Maj upplästes och bordlales första gången konstitutionsutskottets förlag till ny regeringsform — och dermed intog privilegiestriden en mera bestämd sarakter. Tiden hade icke medgifvit förslagets tryckning eller utskrifning i ett tillräckligt antal xemplar. Åtskilligt ordande uppkom deröre huru ledamöterna skulle bii rätt unlerkunniga om regeringsformens innehåll. Man ville icke på minsta sätt besvära cansliet (d. v. s. man ville undvika kansiets pression) utan derföre yrkade en lelamot att någon af ståndet skulle paragrafris uppläsa förslaget med lika ordning och skicklighet som vore det sessiont, och derinder kunde förslaget antagas eller delvis indras. Äfven andra förslag till ärendets ehandling framställdes, men slutligen blet nan ense att saken längre fram på öfligt sätt skulle företagas. Tre dagar derefter (d. 3 Juni) då stånlet ånyo var församladt meddelade talmannen att riksföreståndaren ville enskildt samtala med några ledamöter af samtliga riksstånden, hvirtill fyra ledamöter äfven inom bondeståndet utseddes. Derefter bör3) Adelns förslag antogs äfven af presteoch borgarestånden, hvarigenom konstitutionsutskottet kom att bestå af 15 ledamöter, deraf 6 tillhörde ridderskapet och adeln. i) Denna motiön var en förelöpare till ett memorial, som kort derefter ingafs till samtliga riksstånden, undertecknadt af ett stort antal betydande bruksoch landtegendomsegare, som yrkade på representationsrätt. De erinrade att de orepresenterade s. k. ståndsperso. nernas antal enligt -rikstabellerna utgjorde voro näst bondeståndet talrikast. AS 2 FL I. dan ARG