Aftonbladet – 27 oktober 1864, sida 3

för öfrigt hade en ringa spridning. I dessa handlingar, om hvilka allmänheten nu af lätt insedda skäl icke tager någon närmare kännedom, förekomma dock en mängd särdeles intressanta episoder, hvilka med allt skäl kunnå betraktas såsom tidsbilder. Vår afsigt är att under ofvanstående rubrik meddela en serie af skizzerade bidrag till våra riksdagars inre historia, alla grundade på officiella handlingar. Vi börja med några episoder från bondeståndet vid 1809 års riksdag, då detta stånd vållade den nya regeringen stora bekymmer med afseende på regeringsformens antagande. Gustaf IV Adolf hade genom revolutionen den 13 Mars 1809 beröfvats den konungsliga makten. Hertig Carl at Södermanland hade ?med undergifvenhet för Guds visa och nådiga skickelse? och efter ?de mest enträgna suppliker af alla sanna fosterlandsvänner?, men med djupt såradt hjerta? gt det dyrbara och tunga ansvaret att tillsvidare vara ?Sverges 1iksföreståndare?. Redan den 14 Mars hade kallelse utfärdats till riksdag i hufvudstaden den 1 derpå följande Maj. De sammanträdande ständerna möttes genast vid deras ankomst hit med en af riksföreståndaren underskrifven adress, hvari landets olyckliga ställning med bjerta färger tecknades och hvari skulden till landets alla olyckor hvälfdes på den detroniserade konungen. Bondeståndet erhöll till talman bankofullmäktigen Lars Olsson i Grorud, en erfaren och i allo lojal riksdagsman, och till sekreterare landshöfdingen af Håkansson, en lika djerf och habil som den nya regimen tillgifven man, hvarjemte till vice sekreterare förordnades häradshöfdingen 9. E. Trägårdh. z Sedan de fem första dagarne åtgått dels i overksamhet, dels till ömsesidiga välkomsthelsningar — hvarvid stånden öfverbjödo hvarandra i artighetsbetygelser, och bondeståndet förmälde anledningen att inför ridderskapet och adeln betyga ståndets vördnad och tillgifvenhet nu var större än den någonsin kanske varit, då det var inom samma stånd, som man igenkände de tappre riddersmän, hvilka på ett utmärkt sätt bidragit till fosterlandets räddning? — så anmälde sig redan i ståndets andra plenum (den 6 Maj) Pehr Ozelberg från Örebro län till uppläsande af ett memorial, ?som han begärde måtte blifva ståndet föredraget?. Men då det, enligt talmannens anmärkning, befanns innefatta sådant ämne, som var af högsta vigt, nemligen rörde rikets grundlagar, deras öfverseende, ändring? 0. d., hvartill kom att rikets ständer, enär riksdagen ännu icke var öppnad, med ärenden af så allmän beskaffenhet ej sysselsatte sig? , så beslöts att memorialet skulle hvila till den tid, då det i vanlig ordning kunde föredragas: Visserligen yrkade Pehr Svartengren från Wermland att memorialet åtminstone borde uppläsas, på det att ståndet derom måtte få kunskap, om ock öfverläggning derom än icke skulle kunna företagas; men då talmannen ånyo förklarade att ämnet icke kunde för ståndet föredragas? och memorialet således icke heller kunde i ståndet uppläsas?, så återtogs handlingen af Oxelberg, som förklarade sig vilja densamma med ståndsledamöterna enskildt kommunicera. I ståndets plenum den 10 Maj uppläste Oxelberg det omförmälda memorialet. Erinrande först att anledningarne till riksmötet voro ?både sällsynta, ohörda och förvånande?, dernäst ?att den ömhet riksföreståndaren behagat visa fäderneslandet borde med djupaste vördnad erkännas?, vidare Patt de tappre män, som tagit första steget till fäderneslandets räddning, gjort det på ett sätt, som samtid och efterverld skulle beundra?, och hvilka ?förtjente den lager, som våra hjerftan dem otvunget räcka? — i sammanhang hvarmed ock ?den nådiga försynen? erhöll en komplimang för sin medverkan — så förklarade sig Oxelberg lägga stor vigt derpå att i händelse tronen blef ledig 1) tiden begagnades ?för att betrakta de grundlagar, hvarefter folket önskade styras?. Om de olyckor — anförde han vidare — som drabbat fäderneslandet ?i någon mån? vållats af grundlagarne, så borde desamma ändras, och om folket egde rätt, såsom han trodde, att sjelf utstaka de grunder, hvarefter det ville regeras, så var det ock riksdagsmännens pligt att förekomma det de styrande icke framgent förtryckte folket: Han föreslog derföre nedsättandet af ett stort utskott? af alla fyra stånden för att granska regeringsformen, först af hvarje stånd enskildt och slutligen gemensaimt?, hvarefter förslaget skulle -uppläsas, gillas och stadfästas. Visa och insigtsfulla män utom ständen borde äfven uppmanas att med. förslag inkomma. Slutligen yrkade han att motionen skulle medstånden kommuniceras fenom en stor deputation 2). Motionen bordlades. I påföljande plenum (den 12 Maj) ankom en deputation från adeln, medförande ett protokoll, hvaruti medstånden inbjödos besluta att i det utskott, som med den nya regeringsformens utarbetande skulle taga befattning, allenast ett ringare antal ledamöter skulle inkallas ?för att med mera klokhet och skyndsamhet tillvägagå än ett större, hvars tankar fordra mera tid att meddelas, inhemtas och redas?. I öfverensstämmelse härmed hade också adeln redan beslutit att dess elektorer skulle till ledamöter i konstitutionsutskottet utse allenast sex ledamöter, förmanandes ridderskapet och adeln att dess medständer lära instämma i den grundsats, hvartill detta beslut var fattadt.? Svartengren invände, sedan protokollet ef1) Memorialet var nemligen skrifvet innan stän derna, uppsagt konungen tro och lydnad. 2) Under såväl 1809 års riksdag som under de pörsliande utöfvade Grewesmöhlen stort inytande på bondeståndet och ansågs vara förfåttare till alla de memorialer, som Oxelberg, Svartengren och Erik Andersson från Grind