Aftonbladet – 27 oktober 1864, sida 2

ej låta bli att med en förtrytsam åtbörd vända sig bort från Leslie. Denne gaf knappast akt derpå, och han hade glömt sin lätsade vrede mot Leonora. Huru lifligt och rörligt är inte hennes sinne! sade han för sig sjelf, då han helt förnöjd red bort och tänkte på den lilla scen, som nyss hade tilldragit sig inför hans ögon; hon har tydligen blifvit skapad endast och allenast för att suppleera min tillvaro; och vårt samlif skulle verkligen bli ett harmoniskt helt.t KAPITLET VII. Leonora slöt med glädje och tacksamhet försoning med Leslie. Ingendera sade nåfonting derom, men det gamla förhållandet tervände utan någon förklaring. Om det hade varit fråga om en annan, skulle Leslie utan tvifvel önskat större värdighet och sjelfkänsla; men det var just den unga flickans glada och ödmjuka hjertlighet som i så hög grad förtjusade honom. Om du inte hade skänkt mig ditt förtroende, min kära Laura?, sade hennes bror till henne, skulle jag ha tagit för gifvet alt Leslie är förälskad i Leonora. Dessa ord träffade Laura som ett dolkstygn uti hjertat; men hon log som om nägoönting sådant aldrig kunde komma i fråga och sade endast: Huru kan du väl tro att han tänker på den lilla obetydliga flickan! Det är endast af godhjertenhet som han något sysselsätter sig med henne.? Mr Chausen gick gerna in på Lauras uppfattning, men det skulle dock varit honom kärt att höra det ord, som skulle binda hans fäst och hans syster vid hvarandra, och då han en förmiddag efter frukösten spafsera: