Aftonbladet – 27 oktober 1864, sida 2

— Franska krigsministerens officiella organ Moniteur de VÄrmee? meddelar en redogörelse för franska infanteriets sednaste skjutöfningar och utlåter sig i sammanhang härmed om det preussiska tändnälsgeväret på ett sätt, som antyder, att dess införande 1: franska armen är mer än problematiskt. Man har gjort för mycket väsen af detta 4vidunder?, sedan det i danska kriget för första gången erhöll praktisk användning. IT flera år har det redan varit kändt i Frankrike, Belgien,. England, Österrike 0. s. V., och om man ännu icke infört det der, måste detta grunda sig på goda skäl. Preussarnes framgångar i det danska kriget bevisa ingenting till uteslutande förmån för tändnålsgeväret, ty under för handen varande vilkor för kriget skulle preussarne äfven utan detta fullkomnade vapen ha behållit öfverhanden. Tändnålsgeväret är?, säger bladet, ett solidt, men tungt vapen. Dess kulbana är föga bågig, dess noggrannhet skiljer sig på ringa afstånd obetydligt från våra gevärs och är på stort afstånd mindre. Det företräde, som det delar med alla bakifrån laddade gevär, är hastigheten i skjutning, hvilken i medeltal, vid en icke alltför länge uthållande linieeld, kan utgöra fyra skott i minuten. Tändnålsgeväret är säledes ett snarare till försvar än till anfall lämpligt vapen.4 Men tidningen är af den åsigten, att man kan uppväga den fiendtliga eldens hastighet dermed, att man skjuter säkrare, samt att under vissa vilkor ett långsammare skjulande är verksammare än ett hastigt. Af några i det slesvigska kriNr RN REST PA Ale Ae