Aftonbladet – 26 oktober 1864, sida 3

Rällegångsoch Polissaker. Major Stjernsvärd mot kronobetjeningen och mot sysslomännen i hans konkurs. Vi fortsätta i dag det i lördagens nummer påbörjade referatet öfver dessa mål: Major Stjernsvärd kompletterade härefter det mot Moäll redan anförda med ett längre tal, hvari majoren, med den skärpa i uttryck som är honom vanlig, bjert framhöll Moölls förfarande. Så har man behandlat mig, slutade majoren; ?men äfven svenska konungar, hvaribland jag kan anföra Erik XIV, hafva burit handbojor. Det äringen vanära för mig att jag varit belagd med handbojor, men det är en vanära för den som pålagt mig dem. Till bevis på att kronofogden äfven är delaktig deruti, ber jag få nämna, hvad jag också kan bestyrka, nemligen, att Moöll, då han blef beordrad att föra mig till häktet, ytirade: Jag vill ej föra den tusan djefveln om jag inte får belägga honom med handbojor?, hvarpå kronofogden svarade: Göi med honom hvad ni vill. Såsom jag förut sagt det är ordningens upprätthållare som ropat: hets Hr Hellhoff önskade härefter få besvarad den frågan om icke majoren riktat pistolen mot någon af sysslomännen. Majoren nekade härtill. Vidare frågades om major Stjernsvärd ville medgifva att han stört auktionsfriden, Auktionen hölls väl inte 1 stallet?, genmilde majoren. Hr Hellhoff frågade om majoren höll sig stilla vid häktningstilltället. Major Stjernsvärd: Det var väl inte godt att vara stilla när kronofogden höll mig i nacken och släpade mig i kragen. Förmodligen hade han Fersen i tankarne. Jag frågar om en person skall kunna göra som Kristus när han blef kindpustad.? Herr Synnerberg gjorde den anmärkningen, att frågan om hotelsen med pistolen vore ett alldeles nytt påhitt af kronofogden: ty hvarken i rapporten till landshöfdingeembetet eller i protokollet från urtima tinget funnes ett enda ord nämndt derom. Hr Hellhoff svarade derpå, att han icke velat yttra något om hotelsen förrän han hade bevis på saken, hvilket nu vore händelsen. Hr Synnerberg yttrade i afseende å hrr Sillen och Hauffman, att å dem yrkades ansvar för det de genom att hålla hästarne medverkat till det mot majoren begångna våldet. Notarien Sillen genmälde härå, att han ansåg sig ej kunna drabbas af något straff för det han icke låtit en missdådare undkomma.? Hr Synnerberg bad få detta yttrande ordagrant till protokollet. Fjerdingsman Moell, som bestred att hafva fällt det yttrande majoren lagt honom till last, påstod deremot, att major Stjernsvärd sjelf yttrat: skall jag icke ha handbojor på mig, hvarpå Moäll sade sig hafva svarat: var lugn de ska nog komma. Att hafva kört i skridt en del af vägen medgaf Moäll, och förklarade orsaken härtill vara, att han måst gå efter åkdonet för att hindra folket att begå våld mot majoren. Hrr Hauffman och Silln hade anmodat Moäll att köra de anmärkta omvägarne. Hr Hellkof förmälde, att Moöll vid mottagandet af ordern om majorens förpassande till fängelset frågat om handbojor skulle påsättas, och påstod sig kronofogden hafva svarat: för närvarande kan det icke behöfvas, men erfordras det under vägen så är det icke något hinder för den saken. Härefter framställdes åtskilliga frågor, dels yklagaren och dels af justitiekanslerns omud: Åklagaren: Blef majoren lyftad eller dragen ur vagnen, och hvilka voro härvid behjelpliga?