Aftonbladet – 26 oktober 1864, sida 2

Bref från Grekland ). (Från en resande landsman.) Fransmannen Edmond About, som sagt srekerna många nyttiga sanningar, ehuru van karrikerat åtskilliga förhållanden och öreträdesvis framhållit skuggsidorna, har leremot yttrat den åsigten, att en förbättad vegetation härstädes och dermed fölande välsignelser till en väsentlig del är endast en penningfråga. Jag vågar vara af samma tanke. Väl är det sant, att de fordna skogarne iro borta; men skogar finnas ännu att bevara och vidare utvidga. De begära till en början blott skydd! Då jag en qväll, i sällskap med några af universitetets professorer, kom från Akropolis, sågo vi bort åt Korydalus-höjderna vidsträckta eldar och en väldig rök, som dref fram öfver Kolonos kullar. De okunniga och sjelfsvåtdiga herdarne bränna småskog och buskar för att skaffa bättre bete åt sina getter och får. Sådant sker årligen, sade mina ledsagare. Jag, som här välsignar en grönskande park, ett ensligt träd, som skänker skugga emot solens glöd, jag kunde icke utan sorg och harm se den förödande branden. För den, som i likhet med mig sträfvat upp till spetsen af Humettus berg, skulle anblicken af vidsträckta, nakna, ödsliga och brunbrända fält vara tröstlös, om man icke visste, att dessa fält äro fruktbara och bära säd, då de blifva plöjda och besådda. Och huru växa icke träden? Vid vägen till Patissia, vid vägen ötver det nakna fältet till Phalereiska bugten och flerestädes har man anlagt alleer af vackra pepparträd, gröna hela året om. Det kostade att vattna dem, det var svårighet att skydda dem för okynnet, man måste flera gånger plantera om; men det gick, och allern äro vackra. Slottsträdgården, anlagd af drottning Amalia, är stor och herrlig, ett mönster och en prydnad bland trädgårdar. Nu bygger man i Athen knappt ett hus utan att anlägga en liten trädgård, fastän vattningen är dyr. Om femtio år skall man ba fördubblat Athenes skönhetsgördel af parker, trädgårdar och vinodlingar, som bära dessa utsökta drufvor, hvilka lemna den tydligaste förklaring af de gamla Athiensernas Dionysoskult! Men vatten? Källor finner man lyckligtvis öfverallt, och om penningar anskaffas, kan man anlägga vattenledningar såsom fordom och derjemte draga nytta af alla möjliga cisterner. På två sidor om Athen har man två små floder eller bäckar, den greniga Kefissus och den ringlande Illissus; men dessa äro under somrarne numera uttorkade. Och i år har man på fem måna2) Se A. B. nr 24—248.