Aftonbladet – 26 oktober 1864, sida 2

att rätta sig efter andras föreskrifter, emedan hon icke sjelf hade någon vetskap om att bon hade ötverskridit qvinlighetens gränser, och sålunda icke finge följa sina egna ingifvelser. Det fortfor emellertid attligga ett sådant lugn i hennes sätt, att den inträdda förändringen icke synnerligt föll i ögonen; och Leslie märkte den alldeles icke, emedan han med sitt sjelfförtroende trodde art det var han som drog sig tillbaka och jver njugg på vänliga ord. Sir Peter fick af Laura veta hvilken lycklig utgång hans lilla intrig hade haft, och kände en barnslig glädje öfver det lyckade putset. Han och hans kusin roade sig åt Leonora, liksom små barn kunna finna nöje uti att plåga en med ett snöre fängslad dufva; men Leonora fonn icke längre något nöje uti den unge officerens skämt och infall, och ehuru hon ej gjorde något steg för att försona sig med Leslie, var hon dock lika tyst och sluten mot sir Peter som hon hade varit mot Leslie, då denne första gängen tog plats bredvid henne i matsalen. Den något tvungna stämning, i hvilken de trenne hufvudpersonerna i denna berättelse befunno sig, hindrade emellertid icke egare af Chausen Wood och hans gäster från att öfverlemna sig åt sina vanliga förströelser. Sir Peter arrangerade ett jagtparti, vid hvilket några hundar, som mr Chausen nyligen hade erhållit, skulle pröf vas; och Leslie ansåg det för en gifven sak att han måste sluta sig till de öfriga, ehuru han var ledsen och förtretad. Man hade omsorgsfullt utsökt ställen, som skulle lägga svårigheter i vägen för hundarne, och det besvärligaste af dessa var en djup klyfta, genom hvilken framrann den ström, som bildade vattenfallet i skogen. Branta klippor, beväxte med träd och buskar, reste sig