Aftonbladet – 25 oktober 1864, sida 2

Jo, det gör jag, svarade Leonora; och andra, som känna er bättre än jag, måste hysa ännu större deltagande för er. Om ni bara hyser deltagande för mig, så bekymrar jag mig föga om den öfriga verlden. Men se nu är pianot ledigt; kom nu, skall jag föra er dit.t Leonora reste sig upp, men höll sig på afstånd medan Leslie bud om Lauras samtycke, Laura hade icke något deremot att Leonora sjöng. Jag kan inte förstå att ni anser det nödvändigt att göra mig en sådan fråga, sade hon. Jag är alltid glad då Leonora kan örmås att sjunga för oss; hennes röst är så intagande. Jag spelade ett litet stycke! endast för att få musiken i gång och samla sällskapet kring pianot.t Medan hon talade, såg hon sig om efier. sin kusin och gaf honom en vink, som han genast förstod. Då sir Peter väl hade kommit henne till bjelp, aflägsnade hon sig utan alt bekymra sig om den tvist som hon: visste förestå mellan de båda unga männen. 4Det gläder mig att höra att ni redan nu är färdig att sjunga, sade sir Peter till Leonora; jag var nästan rädd för att jag länge skulle få vänta på Adeste.t Miss Ladylift har varit så god och lofvat sjunga en sång som jag bedt henne om, sade Leslie temligen sträft. Men jag vill hoppas att min sång kommer först. Ni kommer väl i håg hvad ni lofvade mig?4 sade sir Peter med sin mest inställsamma ton. Jsg trodde annars att ni gick till pianot för att uppfylla min bön, inföll Leslie. Ja, det gjorde jag också, sade Leonora helt förläger och såg sig om efter Laura. ?I sådant fall torde jag få leta fram sån