Aftonbladet – 24 oktober 1864, sida 2

dighet i detta slags arbete, och hon hade, då hon erbjöd Laura sin tjenst, med en viss gjelfförnöjelse berättat huru hon en gång hade åtagit sig att tvätta en slöja, som vid en procession skulle användas till prydande af den heliga jungfruns bild, medan alla andra hade vägrat att taga itu dermed af fruktan att skada det fina och sköra arbetet. Hon hade utbredt slöjan öfver ett tjockt underlag af kambrick, derpå hade hon så småningom öfvergjutit den med vatten, som var på ett visst sätt beredt, tilldess hvarje spär af smuts och fläckar var försvunnet, utan att tyget hade tagil den ringaste skada. Då den heliga jungfrun följande dagen bars i procession, hade hon haft den glädjen att höra alla menniskor fråga hvem det var som hade varit i stånd att återgifva den dyrbara slöjan nyhetens behag. Leonora hade meddelat Laura denna händelse en at de första dagarne efter sin ankomst, och hon blef helt öfverraskad afatt Laura så plötsligt erinrade sig densamma. Hon hade långt hellre sett att arbetet hade blifvit henne lemnadt en annan dag; men bon kunde icke undandraga sig det, och hela förmiddagen upptogs deraf. Då hon slutligen fick det färdigt, mäste hon följa Laura på en promenad i vagn, som företogs för att möta en ung slägting till Chausens, sir Peter Bielton, som i dessa dagar hade erhållit order att afgå till sitt regemente på Ceylon, och nu kom för att aflägga ett afskedsbesök på Chausen Wood. Han var en glad och liflig ung man om aderton år och en stor beundrare af sin kusin Laura, som var sex år äldre än han. Efter middagen promenerade de båda kusinerna i trädgården, och Leonora begagnade sig af ett ögonblick, då sir Peter to; Lauras hela uppmärksamhet i anspråk, till att smyga sig bort. Hon skyndade så fort hon kunde bort till vattenfallet för att säga Leslie blott ett enda ord, och sedan återvända hem. I händelse hon ej kunde träffa honom, hade hon tagit med sig en liten