Aftonbladet – 24 oktober 1864, sida 2

afgång åtminstone en bekräftelse. Nordd. Allg. Zeitungs wienkorrespondent berättar den 16: BSedan man i konferensens båda möten den 12 och 13 kommit så långt, att man kunde skrida till den slutliga redaktionen af fredstraktaten, egde i går det elfte mötet rum, hvarefter fredens af. slutande kan väntas inom ganska kort tid.? I öfverensstämmelse härmed meddelar Fremdenblatt : För konferensen återstod ännu blott att ordna telegrafoch postväsendet (postkontoret i Hamburg o. s. v.), hvarvid den biträddes af en dansk postembetsman, som för detta ändamål blifvit hitskickad. Dessutom redigerades de artiklar, som angå gränsregleringen, med afseende å vederbörande kommissions i Köpenhamn antagna förslag och i öfverensstämmelse med fredspreliminärernas föreskrifter. Härmed äro de frågor afgjorda, hvarom underhandlingarne vände sig, och konferensen behöfver från detta ögonblick blott sysselsätta sig med fredstraktatens redaktion, som den kan fullborda på ett par möten. Den finansiella frågan, som var den vigtigaste punkten och derjemte den enda, som icke blifvit ordnad noggrant efter fredspreliminärerna, är afgjord på följande sätt: Danmark öfvertaer ef hela statsskulden, en summa af 9 milioner rbd mera, än vederbörande qvot utgör, i det nämnde belopp skall tjena såsom en förlikningssumma till Slesvig-Holstein för dessa hertigdömens andel i statens tillgångar. Öfvertagandet sker på det sätt, att hertigdömenas skuld till Danmark blir 9 millioner mindre än deras qvot utgör. Danmark skall nemligen fortfarande hos statens kreditorer ansvara för statsskuldens förräntande och amortering, i det en tilläggstraktat fastställer de närmare bestämmelserna, huruledes Slesvig-Holstein skall efterkomma sina härigenom uppståndna förpligtelser till Danmark. en officiösa franska tidningen Patrie innehåller en närmare uppgift om den demarkationslinie, som säges vara antagen på konferensea såsom gräns mellan Jutland och Slesvig. Linieh går mot vester från Kongeån ned till Vedsted (vid nuvarande sydgränsen af Ribe Amt). Detta distrikt kommer alt tillhöra Danmark, liksom den lilla Manö midtför Vedsted. Mot öster går linien från ?Venstrup? (förmodligen Vanstrup) vid Kongeåa ned till litet norr om Christiansfeldt och utmynnar i den lilla Heilsmindebugten. Utsigterna till ett snart ordnande af frågan om arfsföljden i hertigdömena äro fortfarande mycket små. Den Oldenburgska statsskriften; för hvars inlemnande man förut bestämt den 20 Oktober såsom yttersta terminen, är långt ifrån färdig; storhertigen skall på nytt ha vändt sig till flera ansedda jurister i Sydtyskland, och stoffet har derigenom vuxit så betydligt, att arbetet icke kan slutas förr än i November. Det är icke att undra på, om allmänna opinionen är trött på arfsförhandlingarnes långvarighet och i det hela icke tillägger dem stor betydelse, då det ändå till sist skall bero på stormakterna och isynnerhet Preussen, i hvad förhållande hertigdömena komma att stå. Förrän storhertig Peter och hertig Friedrich kunna procedera inför rälten i Frankfurt, skall först ett nytt utskott af jurister undersöka pretendenternas rättigheter, och likväl blir Frankfurterdomstolens utslag icke afgörande, med mindre det erhåller stormakternas samtycke. Från Lauenburg berättas till ?H. C., att refve Bernstorff i Ratzeborg den 21 Oktoer ämnade inkomma med ett andragande om hertigdömenas inkorporation i Preussen. Det heter att landtdagen derigenom hoppas frälsa det lilla landet från allt deltagande i krigskostnaderna. Ryktesvis omtalas, att Österrike har i sinnet att inkorporera det lilla furstendömet Lichtenstein (det uppställer 80 man såsom förbundskontingent) måhända såsom ett slags equivalent eller emedan man just håller på att inkorporera. Enligt ett bref från Paris till ?IIndep. Belget skulle underhandlingarne mellan Bismarck och Napoleon icke blott gå utpå att Preussen skulle vara neutralt vid behandlingen af venetianska frågan, antingen denna blir fredlig eller icke, utan ock på en tillknytning af Elbehertigdömena, emot Nordslesvig till utt afstå en större del af N Danmark. Detta skall behaga de danska sympatierna i Frankrike, men vara en poitisk dödsdom öfver prins Fredrik af Augustenborg. Bismarck skall till och med vara villig att ingå på kejserliga regeringens önskningar om bildandet af en stor skandinavisk stat. Brefskrifvaren tillägger icke letta synnerlig pålitlighet, i det han mest håller sig till att kung Wilhelm, försigtigare än sin rådgifvare, fasthåller Augustenborgarens arfsräti och legimitet. Afven yttrar ett bref från Paris till Const. Oesterr. heit. att Frankrike aldrig skall tillåta Preusens utvidning utan tillräckligt vederlag, och tt de preussiska försöken att komma öfjerens med Frankrike strandat. De tyska laden än försäkra att Ryssland upphört att veskydda storhertigens af Oldenburg kanTAS RAN PE OR ET RER OR RANE