Aftonbladet – 22 oktober 1864, sida 2

Pror ni inte att jag håller af er Leonora 24 Jo, det tror jag. 4Jag vågar deremot hoppas att du hyser samma känsla för migl! tänkte Leslie för sig sjelf. Han insåg att han endast skulle väcka tvifvel och oro hos henne, om han fortfore att skildra sina känslor för henne, men var dock icke så alldeles missnöjd med det steg han hade tagit. Han hade helt och hållet glömt bort anledningen till deras möte. Men medan han tänkte på hvad han skulle säga, begagnade Leonora den uppståndna tystnaden till att framlägga den sak han hade lotvat att ordna åt henne; ty huru prosaisk och underordnad denna omständighet än föreföll honom, var detta emellertid för henne det enda syftemålet med detta möte. Leslie mottog ur hennes hand åtskilliga papper, som voro mycket noggrant och ordentligt sammanlagda, och förstod genast vid första ögonkastet at Laura hade skrämt den unga flickan, utan att göra det minsta för att förklara henne sakens sammanhang, och lofvade nu att sjelf arrangera alltsammans åt henne. Han ämnade derefter börja tala om andra saker; men Leonora ville icke stanna längre ute, sedan hon uträttat sitt ärende, och de skildes derföre åt, med löfte att en annan gäng mötas på samma ställe, så att han skulle kunna underrätta henne om hvad han hade uträttat åt henne. Ni bör inte nämna något om vårt sammanträftandet, sade han då de skildes. uJag vet inte sjelf riktigt hvarför jag ber er derom; men nm måste lofva mig att inte göra det. Leonora gaf honom det löfte han begärde. Hon hade ingen annan ledstjerna än Leslie; hon hade förr icke just mycket vetat hvad samvetsagg ville säga, och de lefnadsreglor, hon medförde från klostret, hade visat sig icke vara fullt riktiga. Vid sin hemkomst träffade Leonora mr Chausen och Laura i salongen, och hon iek på sitt vanliga tysta och blyga sätt bort