Aftonbladet – 22 oktober 1864, sida 2

Om det tolfte konferensmötet (den 17 Oktober) innehålla de sista posterna ännu inga närmare upplysningar. Med afseende å näst sista mötet den 15 äro underrättelserna åter motsägande. Berl. Bankund Hand.-Zeit. säger sig ur god källa ha erfarit, att lördagens konferensmöte icke bidragit till fredsverkets befrämjande, efter som de danske fullmäktige ännu icke erhållit sin regerings samtycke till öfverenskommelserna från föregående mötet. På grund deraf skulle konferensen blott sysselsatt sig med ordnandet af samfärdsförhållandena mellan konungariket och hertigdömena. — Neue freie Presse vill deremot veta, att man 1 mötet den 15 blifvit ense om gränsregleringens detaljer och fatt slut på denna fråga. Då som bekant den största tystlåtenhet iakttages rörande förhandlingarne, kan man knappast tillägga de olika tidningarnas referater om mötenas innehåll sörre betydelse än mer eller mindre lyckliga gissningar. Ryktet om ett nära förestående slutmöte har icke bekräftat sig; den officiösa Gen. Corresp. hoppas blottatt freden skall komma till stånd under loppet af Oktober månad; ett annat Wienerblad menar att man kan emotse ratifikationernas utvexling i Nover ber. Enligt ett telegram från Berlin skall der med afseende å fertigdömenas öfvertagande af en del utaf statsskulden vara beslutadt att Danmark fortfarande häftar derför hos statskreditorerna, hvaremot hertigdömenas skuld är till Danmark. Ju mera den tidpunkt nalkas, då arfsfrågan och det definitiva ordnandet af hertigdömenas statsförhållanden skola afgöras, desto skarpare uppträda de ministeriella preussiska organerna mot mellanstaternas och förbundsmajoritetens politik i den slesvigholsteinska saken. Denna politiks maktlöshet och misåre har ofta blifvit angripen af Nordd. Allg. Zeit. Kreuzzeitung utta lar sig i sina två sednaste nummer icke mindre skarpt mot den af förbundsmajoriteten representerade rättsåsigten och framhåller tillika, att det blott är de tyska stormakterna som hafva fullgiltig eganderätt till de tre af Danmark afträdda hertigdömena. Kreuzzeitung slutar sin artikel den 16 dennes om detta ämne sålunda: Af det föregående synes otvifvelaktigt, att kung Kristian af Danmark hade fullkomlig och giltig rätt att lemna hertigdömena till de tyska stormakterna och att dessa följaktligen besitta en giltig rättsätkomst. Rörande hertigdömet Slesvig kommer dessutom den förutgående eröfringen i betraktande. Detta förhållande, hvari stormakterna nu stå till hertigdömena, måste bilda utgångspunkten, om då frågan om dessa länders framtid skall afgöras. Förbundsdagen kan icke ensam besluta i denna sak, utan måste dela sin myndighet med: Preussen och Österrike, så mycket mera som förbundet icke har någon slags åtkomst till Slesvig. Då nu enligt hertigdömenas. sednaste statsrätt ingen af arfspretendenterna eger några anspråk, som gå framför stormakternas, så hafva disponenterna (stormakterna och förbundet) fullkomlig frihet att öfverenskomma om de synpunkter, som skola blifva afgörande vid tillsättande af regent i hertigdömena, De kunde t. ex. rätta sig efter hertigdömenas äldre successionsrätt, sådan den bestod före 1863, eller de kunde välja den regent, som lofvar de bästa garantier för ordningen, ett konservativt system och en god regering, eller de ENTRE ERE Re TANT OD SEED SERENA DES