Aftonbladet – 21 oktober 1864, sida 2

— Följande berättelse om ett groft öfvervåld har blifvit Väktaren meddeiad: Söndagen den 2 dennes kl. omkring 8 på aftonen vandrade jag i sällskap med min son från Järfva, då vi emellan Haga och Norrtull mötte 8 å 9 unga karlar troligen jernvägsarbetare, hvilka skuffade så väl mig som min son. Då vi gått förbi dem vände de om, och utan attjag yttrat ett ord till dem, och utan att vi kunde ana något ondt, anfölls jag i ryggen kullkastades på trottoiren, trampades på bröstet, venstra örat genomborrades och krossades medelst mordvapen, högra foten och knäet blefvo förvridne och illa handterade. Nu på 70:de året, kan jag icke räkna på att återfå mm fordna helsa och krafter. Min son, seminarii-elev i Upsala, som var mig följaktig, anfölls af 3 å 4 karlar som, sedan de slagit at honom mössan, tilldelade honom 3 djupa hugg i hufvudet med fyreggade mordvapen, som etter hvad såren utvisa, äro gjorda att gifva mördande och farliga sår. han ryckte sig lös från dem, blef han af dem förföljd, men sprang i starkaste fart fast blodet strömmade ur såren, till dess han kom in i första fältskärsstuga, der han halft sanslös blef förbunden. Lömskare kan intet anfall vara gjordt af de värsta banditer. Stockholm d. 16 Oktober 1864. P. A. Steiner.