Aftonbladet – 20 oktober 1864, sida 2

alt hon, i fall han åter uppträdde i sina egna kläder och i sitt eget namn, skulle låta förmå sig att utlemna brefvet, då hon linge se den till hvilken det var adresseradt. Han skyndade derför tillbaka till sin bostad för att byta om kläder, och då detta r gjordt, gick han dristigt bort till det älle, der brefven aflemnades, utan att bekymra sig om faran att bli upptäckt, enär han var likgiltig för allt annat än att komma i besittning af Leonoras bref. Mr Chausen hade till eqvämlighet för traktens invånare ombestyrt ett aflemningsställe för de oref som skulle skickas på posten, och detta tälle var just i huset vid parkgrinden, der len gamla qvinnan bodde, som hade märkt ut Leonora satt och såg efter Leslie. Hon kände ögonblickligen igen honom, men då van gick in i stugan och frågade om der cke fanns ett bref till honom, antog hon n min som om hon ansett hans fråga för n förnärmelse. Ett bref till P. Leslie, Esq.?4 sade hon. Det har redan varit tillräckligt med bråk m den saken. Jag:kan inte en gång få of att dricka mitt tå i fred för folk som komma rännande hit och fråga efter det älsignade brefvet. Jaså, det finns således ett bref till mig! utbrast Leslie häftigt... Tag då hit det! Jag sade inte att det fanns något bref, varade den gamla gumman; och om det ckså hade funnits ett sådant, skulle det u ha varit afsändt.4 Afsändt! upprepade han och stampåde tåligt i golfvet. Hvilken fördömd otur! len när blef det då afsändt?4 Diligensen, som tager brefvena med sig, om i dag inte förr än tio minuter öfver all tolf. ?Nu står ni och narras?, sade Leslie